När Twitter trollar

MeanTwitter

Jag älskar Twitter. Har gjort det sedan jag började twittra. Det blir fyra år nu i oktober, och jag har skrivit lite om vad Twitter betyder för mig här.

För det mesta är mitt twitterflöde fyllt av diskussioner, intressanta länkar, vardagsprat och annat mer eller mindre matnyttigt. Ibland flimrar det förbi syrligare tweets. Ibland rasas det i större drev. Och ytterst sällan, men det händer, dyker det upp ett och annat troll. Men på det stora hela en plats att trivas på.

Men så inträffar något som gör att den feed jag är van vid att se, totalt byter skepnad. Och Twitter i stället blir en slags tävling i jakten på retweets. Hela flödet blir syrligt, ironiserande och hånfullt. Där fyndigaste tweet vinner. Oavsett om fyndig = elak. Där majoriteten av twittrare i mitt flöde går att jämföra med de värsta trollen.

Melodifestivalen är ett sådan tillfälle.

Och jag undrar. Tänker ni någonsin på att artisterna faktiskt kan gå tillbaka och läsa allt det som twittras ut om dem, under de minuterna de står på scen. Att de faktiskt kan ta åt sig av de 140 tecken som blixtsnabbt skickas ut i flödet, eftersom man precis då tycker att man kommit på något riktigt ”klyftigt” att skriva.

Jag vet ju hur jag själv gör efter att jag har hållit en föreläsning. Jag går igenom twitterflödet för att läsa folks reaktioner. Vad de tyckte. Om jag lyckats leverera. Vad jag kan förändra för att få det ännu bättre tills nästa gång.

Twitter ger reaktioner i realtid. Eller efteråt, om man väljer att backa flödet och läsa under den #tag som finns. Och twitters yxor är inte nådiga.

Tack-och-lov har jag för det mesta mötts av positiva kommentarer. Men även en del negativt. Och tyvärr är det de som sitter kvar. De negativa omdömena. De fastnar som tapetklister och vägrar släppa taget. Som en kletig smet.

Nu kanske det är naivt av mig att tro att artisterna skulle gå igenom Twitter och #melfest-taggen för att se vad folk tyckte. Den snurrar ju trots allt på i 180 knyck. Flera hundra tweets per sekund. Men tänk om de gör det. Tänk om de faktiskt scrollar tillbaka flödet för att se reaktionerna. Och då får läsa alla hånade kommentarer. Om utseende, falsksång, klädval, pinsamhetsgrad, rörelsemönster, och ännu värre saker som folk häver ur sig.

För det är mycket fult som skrivs. Elakt. Spydigt. Nedvärderande. Ord som, hade de skrivits på någons skolbänk, skulle ses som ren mobbing. Men som nu skrivs utan reflektion att de faktiskt kan slå hårt, och klistra sig fast. Om nu den det skrivs om läser det.

För det är så det är. Jag tror ingen riktigt menar det de skriver. Och jag tror väldigt få skulle säga det rakt ut om de mötte personen i verkligheten. De försöker bara vara roliga, eller få några extra retweets. Det var ju inte så de menade. För…

Det ju så många tweets. Alla skriver ju sådana saker. Det vet man väl, att det är ju bara skämt. Det ska man ju inte ta åt sig av. Vi skriver ju i stundens hetta. Det är ju bara Twitter och Facebook. Och då är det är ju inte på riktigt. Eller hur?!

Känns det igen?
Inlägg #46 #Blogg100

 

Och jag pekar inte ut någon speciell. Jag exkluderar inte mig själv. Den här gången drar jag faktiskt hela feeden över en kam. Och ber oss tänka till en gång extra, inför nästa gång. Så vi slipper tapetklisterorden. För de gör ont.

Dagen då Burger King blev McDonalds för en stund

BK-McD

Runt lunch amerikansk tid idag hände det som är alla socialamedieansvarigas mardröm. BurgerKings officiella Twitterkonto @burgerking blev hackat.

@BurgerKing’s avatar byttes snabbt ut mot McDonalds logo, i bion kunde man läsa att kontot blivit sålt till McDonalds eftersom whoppern floppat, och sedan var cirkusen igång. Det började med att de Twittrade ut att lösenordet ”whopper123” inte varit så svårt att lista ut. Och sen small det i följarantal, RTs och omnämnanden.

Den första tiden ökade @BurgerKings följarskara med ungefär 2000 nya följare var 5e minut. Sedan 1000 följare var 90e sekund. Och mellan 12:00 CST och 12:10 CST ökade kontot med ungefär 9500 nya följare.

När Twitter efter 90 minuter tillslut stängde ner @BurgerKing hade kontot ökat från ungefär 77 000 följare till strax över 111 000 st följare. En helt galen ökning och antagligen an av de snabbaste vi sett.

Teedubya

Därtill kan man addera omnämnandet på Twitter. ”@BurgerKing was mentioned 125,104 times over last 90 min. Gross impressions top 231,258,030.”

För de team som sköter BurgerKings sociala medier var det alldeles säkert 90 svettiga mardrömsliknande minuter innan de lyckades få kontot stängt. Ett antal av dem behöver säkert söka nya jobb i morgon. Så underskatta aldrig vikten av ett svårt och klurigt lösenord.

Med tanke på det starka varumärke som BurgerKing trots allt har, kommer den här händelsen antagligen inte skada företaget något nämnvärt, oavsett vad som twittrades ut under kontots kapande. Och med tanke på den peak viralt som hackandet medförde så kan man nog med ett leende konstatera att BurgerKings Kloutscore kommer peaka om någon dag eller två. Det om något kanske är en liten tröst för användandet av ett uselt lösenord.

 

För att vara riktigt säker på att man har ett lösenord som är svårt att hacka se till att du använder dig av både versaler och gemener och blanda upp det med siffror. Eller så kan du använda dig av Norton Identity Safe-lösenordsgenerator. Se även till att du har en bra strategi för hur ni som företag ska agera när och om ni hamnar i blåsväder. För om ni hamnar i en kris, då gäller det att ni handlar rätt, och att ni handlar på en gång.

 

Nikke Lindqvist har skrivit om samma sak här.
Och Deeped har ett riktigt bra blogginlägg om samma händelse som ni kan läsa här.

Inlägg #27 #Blogg100

 

Tillägg.
Tyvärr kommer ju en olycka sällan ensam. Nu någon timme efter att Twitter stängde ner @BurgerKing dyker det upp ett nytt twitterkonto där vem som helst kan skriva Tweetsen som sedan kan RTas.

BK-Twitter

Melfest är igång och jag är fast

Melodifeltivalen är igång. Sverige stannar, och Twitter går upp i spinn.
En cirkus som genom Twitter fått mig att sitta bänkad framför tvn lördag efter lördag.

Melodifestivalen har aldrig varit intressant för mig. Katastrofala låtar, före detta artister som försökt boosta sina dalande karriärer, och nästan samma startfält år efter år. Det har helt enkelt inte varit intressant.

Men för tre år sedan satt jag ensam hemma en delfinal och Twittrade. Var och varannan tweet taggandes #mello (som var #-tagen då) och den sarkasm och humor som twitter bjöd på tvingade mig att byta kanal för att se på ”eländet”.

Jag tror aldrig jag har skrattat så mycket till ett tv-program som den kvällen. Och efter det har jag varit fast. Melodifestivalen är fantastisk med Twitter som side-kick. Redan förra året var det svårt att följa med i taggen. I år var det helt omöjligt.

Mitt flöde bjöd på det traditionella sarkasmen och humorn som alla andra delfinaler åren innan. Ett skönt och spännande tillägg var att @notifiedSWE och @jocke körde analys på hela spektaklet och visade statistik på hur många vi var som twittrade och hur kurvorna sköts i höjden och dök under de olika framträdandena.

Twitter, mina vänner, för er som inte förstått det ännu, tar TV-tittandet till nya höjder. Och det är inte bara #melfest man kan följa. #Debatt, #påspåret, #nymo – taggarna är oändliga, och konversationerna som pågår på nätet vid sidan om är obetalbara.

Så kvällen idag spenderades framför Melodifestivalen, med datorn i knät, ett glas vin och twittersverige som sällskap.

Och bara så att ni vet. Jag ringde in och röstade på den här killen. Kan man annat än att älska honom.

 

Yohio

 

Inlägg #11 #Blogg100

50 000 tweets fyllda med kärlek

Häromdagen fyllde jag tre år på Twitter, och två dagar tidigare passerade jag det, för mig, makalösa antalet 50 000 tweets. Jag har svårt att föreställa mig hur de här tre åren som gått skulle sett ut utan mitt älskade nätverk. För det har delvis förändrat mig. Och förändrat det liv jag lever. Och mycket är tack vare er.

Älskade twittrare. Ni är så många av mina skratt och mina leenden. Ni är mitt sällskap på bussen på morgnarna, min lunchdate då jag äter ensam, och de kvällar då jag sitter uppkrupen i soffan och inväntar natten. Ni är min inspiration och mina förebilder. Mitt mod när jag tvekar. Och ni pushar mig till beslut jag annars inte vågar ta.

Ni har svaren på mina frågor när tankarna knyter sig. Och mina ord när meningarna stockar sig i halsen. Ni torkar mina tårar när de grumlar min blick. Och ni tar emot mig de gånger jag faller.

Ni är mina vädergudar och stilpoliser. Mina träningskamrater och mitt pepp. Och ni finns alltid där som ett skönt mummel i feeden, även de stunder då jag är tyst.

Ni har blivit och är mina vänner. Vissa närmare än andra. Och några av er kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Det skulle vara tomt utan er. Tack för att ni finns. Jag älskar er alla.

<3

 

 

Att dela eller att inte dela

För ett par dagar sedan blev en vän till mig avföljd av några på twitter. Det händer hela tiden och är egentligen inget konstigt. Men just den här gången så var de som avföljde väldigt hårda i sin kritik och onödigt öppna med varför de valde att avfölja. På frågan om ‘varför’ tror jag ett av argumenten de nämnde var ”ointressanta inlägg”.

Man väljer själv sitt flöde och vad man vill använda de sociala plattformarna till. Man får lov att följa och avfölja vem man vill. Men jag förstår inte vitsen med att kritisera någon öppet, med hårda ord, och framför allt inte på det sätt som det här skedde på. Så vitt jag förstod fanns där heller inga andra bakomliggande orsaker till det synkroniserade avföljandet vilket gjorde hela outandet än mer bisarrt. Resultatet blev att de blev bortplockade av min vän på Fb. Flöde som flöde, liksom.

Idag läste jag ett intressant blogginlägg skrivet av min vän. Inlägget var så bra att jag valde att dela det och lägga upp det i min timeline. Mycket för att mina kontakter och vänner också skulle få chans att läsa. Nu visade det sig att en av de första att kommentera och dessutom utnyttja den information som förmedlades i inlägget, var en av de bortplockade som varit så hård i sin kritik mot min vän. Det kändes inte helt bra, och jag ångrade faktiskt att jag delat det.

Ska man dela inlägg helt obehindrat? Är det ok att länka till eller från en blogg som ligger öppen på nätet? Jag vet att många förespråkar ”sharing is caring” och jag tycker tanken är fin. Men är det egentligen så självklart?

Jag vet inte om jag hade tyckt att det var ok om någon som gjort mig ledsen ena dagen genom att tycka att det jag skriver och vill förmedla är ointressesant, dagen därpå sedan använde sig av min kunskap för att utveckla sig inom ett ämne jag är bra på.

Men det kanske bara är jag.