Melodifeltivalen är igång. Sverige stannar, och Twitter går upp i spinn.
En cirkus som genom Twitter fått mig att sitta bänkad framför tvn lördag efter lördag.

Melodifestivalen har aldrig varit intressant för mig. Katastrofala låtar, före detta artister som försökt boosta sina dalande karriärer, och nästan samma startfält år efter år. Det har helt enkelt inte varit intressant.

Men för tre år sedan satt jag ensam hemma en delfinal och Twittrade. Var och varannan tweet taggandes #mello (som var #-tagen då) och den sarkasm och humor som twitter bjöd på tvingade mig att byta kanal för att se på ”eländet”.

Jag tror aldrig jag har skrattat så mycket till ett tv-program som den kvällen. Och efter det har jag varit fast. Melodifestivalen är fantastisk med Twitter som side-kick. Redan förra året var det svårt att följa med i taggen. I år var det helt omöjligt.

Mitt flöde bjöd på det traditionella sarkasmen och humorn som alla andra delfinaler åren innan. Ett skönt och spännande tillägg var att @notifiedSWE och @jocke körde analys på hela spektaklet och visade statistik på hur många vi var som twittrade och hur kurvorna sköts i höjden och dök under de olika framträdandena.

Twitter, mina vänner, för er som inte förstått det ännu, tar TV-tittandet till nya höjder. Och det är inte bara #melfest man kan följa. #Debatt, #påspåret, #nymo – taggarna är oändliga, och konversationerna som pågår på nätet vid sidan om är obetalbara.

Så kvällen idag spenderades framför Melodifestivalen, med datorn i knät, ett glas vin och twittersverige som sällskap.

Och bara så att ni vet. Jag ringde in och röstade på den här killen. Kan man annat än att älska honom.

Inlägg #11 #Blogg100