Så använder du Pinterest till max. Min session på Webbdagarna.

Foto. Maria Gustavsson @mikumaria

600 personer med samma intressen och passion har flytt göteborgssolen och indiansommaren för att nerda ner sig i det digitala och försöka få klarhet i den nutid och framtid som väntar oss.

Två dagar med energi. Två dagar med fantastiska möten. En kokande gryta med intressanta talare, inspirerande föreläsningar, och massor med nya utmaningar och tankar.  Webbdagarna har pågått i Clarion Post Hotels fantastiska lokaler, och jag har varit där. Dessutom hade jag äran att vara en av talarna. Och i tisdags höll jag en session i det sociala mediespåret. På en scen. Inför massor av smarta hjärnor.

Är du nyfiken på Pinterest och vad jag pratade om, kan du läsa mitt manus här. Annars kan du scrolla längst ner på sidan och se presentationen i sin helhet som YouTube-klipp.

 

Hej allihop

Jag heter Sarah Bernhardt. Jobbar som ad och formgivare, och har jobbat i reklambranschen i snart 10 år. Några av er har jag träffat förut, och några av er kanske känner mig från twitter. Sa_na_si heter jag där.

Förutom min fetisch för bilder och typsnitt, så älskar jag reklam och all form av kommunikation på nätet. Jag lever med en fot i Göteborg och en fot i sociala medier. Jag är mer eller mindre beroende av Facebook och Twitter, och det måste man väl erkänna om man på 3 år hunnit med över 48 000 tweets. Men det känns rätt okej att erkänna det här, eftersom jag vet att jag inte är den enda i det här rummet med samma beroende.

När jag fick frågan av Magnus för ett par månader sedan om jag ville hålla en session på Webbdagarna så kände jag ”Åh vad roligt”. Det är ju fantastiskt kul att få stå här tillsammans med er och prata om något jag brinner för. Nämligen bilder och då också Pinterest.

Jag har alltid samlat på bilder. Alltid varit fascinerad av bilder. Så länge tillbaka jag kan minnas. Jag kan inte ha varit mycket äldre än 5 år när jag fick mina första bokmärken. De var de första bilder jag samlade. Jag minns att jag kunde sitta i timmar och titta på och ordna bland mina bokmärken. Efter det samlade jag på gnuggisar, Garbage Pale Kids, My little Pony, och de här receptkorten man fick i brevlådan.

Och så har det fortsatt.

Som AD ingår det ju i jobbet att samla. Man behöver hitta inspiration. Få idéer. Så allt snyggt jag har stött på genom åren har sparats. Bra annonskampanjer. Snygga posters. Logotyper. Ikoner. Och liknande. Ni har säkert gjort samma sak. Skärmdumpat och lagt i mappar på skrivbordet. Och jag gissar att ni precis som jag inte haft någon direkt strukturerad ordning på ert sparande. Hos mig hamnade det mesta nog i någon mapp döpt till typ ”Snygga saker”.

Problemet med att skärmdumpa är ju att man tar en bild ur sin kontext. Och sen har man ingen aning om vem som gjort den, när den gjorts och i vilket sammanhang. Och det är ju synd. De gånger jag hittat något som varit riktigt bra så har jag mailat det till mig själv, för att kunna ha kvar länken och veta dess ursprung. Senast jag tittade låg det någonstans över 400 mail i den mappen.

Det var lite samma problematik som grundarna till Pinterest upptäckt, och det var också så idén till Pinterest började att växa fram. Så i Mars 2010 lanserades det som skulle visa sig bli ett av de snabbast växande sociala nätverken vi har haft de senaste åren. Detta trots att det har varit invites only, fram till augusti i år då de släppte på det.

Vad är då Pinterest

Tänk dig att du stiger in i en stor godisaffär. Vart än du ser, från golv till tak är det staplat med godis. Alla sorter, sorterade efter smak. Och du kan plocka precis vad du vill. Hur mycket du vill. Blanda dina egna påsar. Dela med dig av dina favoriter. Och det tar aldrig slut. Visst låter det bra.

Byt nu ut godiset mot bilder, och godisaffären mot webben. Och du har Pinterest.

Pinterests hela grundidé bygger på bilder. Du som användare skapar dina egna digitala anslagstavlor där du sedan kan du ladda upp, organisera och dela med dig av bilder du gillar. Pinterest är dessutom ett öppet nätverk där du som användare kan följa vem du vill. Och som kopplar ihop folk efter intressen, och inte efter att man känner varandra.

Lite siffror och Pinterest

  • Pinterest har ca 1,36 miljoner användare inne på siten varje dag.
  • Medelpinnaren tillbringar ungefär 15.8 minuter / dag på siten. Det är längre tid än vad man spenderar inne på Facebook och Twitter. Och lika länge som man stannar inne på YouTube.
  • 50 % av de som pinnar har barn.
  • 80% av pinnarna är kvinnor.
  • De flesta bilder är repins. Dvs bilder som redan är inne i nätverket. Resterande laddas upp mha Pinmarklet (kommer in på det sen) eller från en användares dator eller telefon.
  • Störst åldersgrupp är mellan 25–34 år 27.4 %. Och åldersgruppen 25-55 är så hög som 66%.
  • Inkommande trafik från Pinterest till din site är större än både Youtube, Google+ och LinkedIn kombinerat.
  • Sedan Augusti i år kan man pinna videoklipp.
  • De fem största företagen är Amerikanska. Det kan vara intressant att se hur de använder Pinterest.
  • I maj 2012 var det ungefär 40 000 svenska användare.

Hur funkar det

När du loggar in på Pinterest kommer du att mötas av ett enormt flöde av bilder. Detta är bilder som användarna på Pinterest en gång har laddat upp. Och som nu flödar i underordnade i kategorier som Pinterest förutbestämt.

Var och en av dessa bilder kan

  • gillas
  • kommenteras
  • och eller repinnas

(Att repinna en bild innebär att du tar bilden och lägger upp den på en av dina anslagstavlor. Och den visas för de personer som följer dig.)

När du skapar ett konto

Så det är det första du gör när du loggar in som ny användare, att skapa dig ett antal anslagstavlor. Du kommer att få några förslag på ämnen att samla på (de populäraste) av Pinterest, men det är väldigt enkelt att byta namn på dessa, så att de passar din verksamhet.

Du väljer sedan en en övergripande kategori på din board, i dagsläget finns det 33 olika kategorier att välja mellan. Gör detta. Det ger dig bättre synlighet när användare söker efter nya bilder. För det är under den kategorin dina bilder kommer att flöda när de pinnas och repinnas.

Sedan ett tag tillbaka har du även möjlighet att bestämma dragbild till varje board. Den är viktig. Se det som omslaget till en bok eller en tidning. Den ska locka till nya följare och spegla innehållet på din board bra.

Som följare kan du välja att antingen följa ett helt konto, och då också alla de boards det kontot har. Om det kontot gör nya boards kommer du automatiskt följa dessa. Eller du kan välja att enbart följa vissa boards, de som intresserar dig.

(Mitt tips är att gå in och tryck ”follow” på ett konto. Klicka sedan ur de boards som inte intresserar dig. På så sätt kommer du automatiskt att följa de nya boards som den användaren skapar. Ngt som missas om man bara följer enstaka boards.)

Glöm inte att fylla i din bio ordentligt, och det här låter som en självklarhet. Men pinsamt många företag slarvar med att tala om vad de gör. ”Detta är Företaget X officiella sida” är inte en bra bio. Inte heller bara en webbadress. Även om det är snäppet bättre än de som inte skriver in någon webbadress över huvudtaget.

Se ditt Pinterestkonto som ett skyltfönster. Du vill att personer ska bli nyfikna på er verksamhet och klicka sig vidare till er webbsida/blogg/e-handel eller vart du nu vill att de ska hamna.

När du sedan hittar bilder i flödet som du gillar och vill lägga upp på en av dina boards, klickar du helt enkelt på den. Där har du förutom att du kan skriva kommentarer till den som tidigare pinnat bilden (det är ju trots allt ett socialt nätverk och de riktigt stora pinnarna kan ha långa diskussioner under sina bilder) möjlighet dela bilden direkt till Twitter och Facebook.

När du först skapar ditt konto kommer du att få frågan om du vill koppla ihop ditt Pinterestkonto med din Facebook och din Twitter. Gör det. Det gör att dina vänner kan se vad du pinnar även utanför Pinterest. Och du får ytterligare en spridning av bilder utanför nätverket. Dessutom kommer de bilder du pinnar att dyka upp i dina vänners ”ticker” på Facebook, och de kan se vad du pinnar även om de inte är en del av nätverket.

Välj sedan vilken board du vill lägga upp din bild på. Tagga den med de ord du vill ska vara sökbara. Det finns nämligen en riktigt bra sökfunktion på Pinterest. Den använder jag när jag vill hitta nya bilder. Är bilden redan taggad, låt de taggarna vara kvar och lägg i så fall till egna taggar om du tycker att det behövs.

Pinna. Och sedan är det klart. Din bild hamnar hos dig och kommer att visas för dina följare i deras flöde. Dessutom kommer den åter igen att hamna i flödet under den kategori som du bestämt att din board ska tillhöra. Svårare än så är det inte.

Pinmarklet

Nästa sak du bör göra att installera Pinmarklet till din webbläsare. Pinmarklet är ett hjälpmedel som gör att du kan pinna vilken bild du vill från vilken sida du vill på webben och lägga den på någon av dina boards på Pinterest.

Två styrkor med det.

  • Du tillför bilder till Pinterest. Antingen dina egna och eller andras. Och ditt pinnande blir mycket roligare. Nu har du ju hela webben att utgå ifrån. Men det finns en copyrightfråga att ta hänsyn till. Pinterest har nämligen friskrivit sig allt ansvar när det gäller copyright och stämningar. Och det är du som enskild pinnare, som har ansvaret för att den bild du pinnar är ok.
  • Och när du pinnar med hjälp av Pinmarklet bäddas urlen automatiskt in i bilden, och skapar en länk mellan din sida och Pinterest. Så att när någon klickar på din bild inne i Pinterest slussas personen sedan tillbaka till den sida bilden är pinnad ifrån. Och det är ju detta man vill åt. Att driva trafik in till sin sida/verksamhet. Att du dessutom skapar en länk mellan dina två plattformar är ju en fantastisk bonus. För länkar är bra och väger tungt. Och vem gillar länkar? Jo, Google, när du söker.

Så varför ska du som företag finnas på Pinterest

Eftersom Pinterest fortfarande är ett relativt ungt nätverk så är det här du hittar många early adopters. Framförallt inom mode, design och varor. Där kan ni hitta era influenser, och där kan ni vara med och bli sedda och också få ert varumärke spritt bland de som påverkar andra. Och är ni tidigt inne och gör ett bra jobb, kan ni också bli en influens och påverka andra inom er bransch.

Allt handlar ju om långsiktigt varumärkesbyggande. Pinterest ger er en möjlighet att visa upp ert varumärke er verksamhet på ett nytt sätt. Genom att visuellt berätta vad ni är bra på.

  • Genom pins kan du driva trafik till din webbsida.
  • Visa upp produkter eller tjänster. Vad är ni bra på? Vad säljer ni?
  • Använda Pinterest som en portfolio. Visa vad ni gjort tidigare. Vad har ni för produktportfölj.
  • Skapa större exponering och medvetenhet kring ert varumärke
  • Dela inspirerande bilder med andra användare. Vad inspirerar er som företag? Vad har ni för förebilder? Vad tycker ni om?
  • Berätta historien om ert företag med bilder. Se varje pinnad bild som omslaget på en tidning. Du vill att din läsare ska bli intresserad och slussas vidare in till din sida er verksamhet.

Fyra svenska företag på Pinterest som gör det bra

Ving

De har en väldigt attraktiv produkt. De visar bilder från sina resmål, och ökar suget att vilja åka dit. De visar hur kul barnen har på deras hotel. Och varje bild slussar dig in till deras hemsida, hotel, destination eller annan plats de förutbestämt. Dessutom har de tagit tillvara på möjligheten att pinna videofilmer som också visar bilder från deras destinationer.

Wakkaku

E-handelsföretag i Göteborg som säljer dyra designerkläder för kvinnor. De har precis börjat med Pinterest. Och de har förstått styrkan med nätverket. De har bland annat en Pin-it knapp på sin site vid alla sina varor och låter på så sätt deras kunder vara med och sprida deras varor.

Sedan lägger de upp sina kläder i inspirerande boards och får på så sätt sina kläder spridda på Pinterest, där var och en av bilderna slussar dig tillbaka till köpsidan.
Man kan dessutom följa Wakakuu på Instagram. Det visar de genom att ha en speciell board enbart för sina Instagrambilder.

Dagens Muffin

Sveriges största muffinsite med över 900 recept på 5 språk. Varje dag lägger de upp en ny bild och ett nytt muffinrecept på sin blogg. Pinnar samma bild på sin Pinterestboard och du kan genom Pinterest slussas tillbaka till bloggen och receptet.

Mat är stort på Pinterest. Så det här är prefekt om du är matbloggare. Använd dig av Pinterest som ditt skyltfönster. Där varje bild sedan slussar användaren till dina recept. Skapa länkar. Länkar gör att du syns i sökningar. Och då kan du dessutom använda dig av Pinterest widgeten genom att på din blogg visa vad du pinnar.

Handlavin.se

Och så har vi den här kille, Peder Molin. Han driver e-handelsiten handlavin.se. Han använder Pinterest genom att lägga ut vinrecensioner på de viner han säljer. När du klickar på dessa bilder slussas du vidare till ett blogginlägg om respektive vin. Det är helt briljant tycker jag.

Så fem snabba för att du som företag ska lyckas med ditt pinnande

  1. Följ smart. Och följ många. Dina följare är dina bästa vänner. De är de som sprider ert varumärke.
  2. Använd dig av hashtags. Tänk på att allt är sökbart. Hitta ord som trendar och använd dig av dem. Då syns du.
  3. Pinna inte allt. Pinna det som är relevant för er målgrupp. Vad vill de se. Vad vill du att de ska se.
  4. Länka dina egna bilder rätt. Använd Pinmarklet. Laddar du upp från din dator/tel se till att du skriver in den url dit du vill att din betraktare ska hamna om hen klickar på din bild. Skapa länkar. Länkar väger tungt och för varje repin av din bild skapas en ny länk. Fantastiskt eller hur.
  5. Se till att ha snygga bilder. Det är ingen som vill ha fula bilder i sitt flöde. Ska du pinna se till att dina bilder håller hög kvalité.

Tänk på att man kan pinna på de flesta mobila enheter. Perfekt när man sitter fast i trafiken på morgonen på väg till jobbet. Eller när man sitter och slötittar på tvn på kvällen. Eller bara när du kör fast på jobbet och känner att inspirationen tryter. Ut på Pinterest. Titta av flödet. Pinna några bilder. Och du ska se att inspirationen kommer tillbaka igen.

Och framförallt, glöm inte att ha kul. För det är roligt med bilder. Och det är vansinnigt lätt att fastna på Pinterest. Så jag hoppas att vi ses i flödet.

Tack för mig

 

Om du vill fördjupa dig ytterligare i ämnet har Deeped skrivit ett par riktigt bra blogginlägg på ämnet. Ett av dem hittar du här. I slutet av det hittar du dessutom länkar till de övriga inläggen. De är väl värda att läsa.

Och är du nyfiken på vilken typ av bilder jag pinnar, så hittar du min profil här.

 

 

Facebookfrossa med extra allt.

 

På Världskulturmuseet i Göteborg samlades igår runt 100 personer för Webbdagarna Facebook, Internetworlds återkommande event. Förväntansfulla och laddade var vi inför dagen där ett gäng fantastiska talare skulle behandla ett och samma fascinerande ämne.

Jag hade lyckan att få vara med på plats den här gången och tänkte att jag samtidigt skulle testa att ”konferenstwittra” vilket innebar att jag med glödande fingrar refererade vad som sas på scenen, deltog i diskussioner via hashtaggen #webbdagarna och råkade dessutom bli admin för en grupp på Facebook om Webbdagarna. Jag tänker försöka att sammanfatta lite och väva ihop en text av de tweets jag faktiskt lyckades få iväg. (Lite över hundra stycken visade det sig sen.)

Man kan konstatera att Facebook inte längre kan ses som ett socialt media, utan har kommit att bli en plattform som mer och mer integreras i vår vardag. Många gånger använder vi Facebook utan att vara medvetna om att vi gör det, som när vi kommenterar en artikel på Aftonbladet, gillar en vara i en webbshop, eller lyssnar på musik genom Spotify. Likes har blivit en del av vår vardagliga onlineaktivitet. Du kan koppla ihop (frivilligt eller inte) fler och fler tjänster och applikationer med ditt Facebookkonto och din Timeline (eller för de som ännu inte gått över – individsida) blir en hubb, en samlingsplats för allt du gör på nätet.

För företag och deras implementering på de sociala plattformarna gör detta att det nu ställs högre krav på dem än vad det gjorde för några år sedan. Det gäller att göra rätt, och att göra rätt från början. Sociala medier handlar i grund och botten om ett långsiktigt strategiskt varumärkesbyggande. Det handlar om att kommunicera och göra det på ett ärligt och öppet sätt. Plötsligt är företagen närmare sina kunder, på kundernas villkor.

Det räcker inte längre med att bara skapa en Facebooksida och göra enstaka inlägg lite då och då för att jobba med sociala medier. Du måste ha en plan och du måste finnas där dina kunder är. Dina kunder finns överallt. Vilket innebär att du bör finnas överallt och på alla plattformar. För att få ut så mycket som möjligt av ditt jobb behöver du mellan dessa skapa synergier: i vissa fall koppla ihop flöden och i andra fall välja att arbeta med unikt material för varje plattform. Det är på så sätt du börjar se effekten. Det finns ingen enkel formel för hur och när man ska göra det, men det finns vissa grunläggande tips som kan vara bra att ha i åtanke för att göra implementeringen både roligare och smidigare.

Först och främst gäller det att man sätter en strategi för företaget och hur man vill verka på onlineplattformarna. En strategi som håller över tiden, även när nya plattformar behöver läggas till. Det viktiga är att tänka på tonaliteten (här började en intressant spinoff-diskussion om tonalitet som begrepp :)). Viktigt att ställa sig frågor om hur vill vi vara? Vad ska vi skriva? Hur ofta ska vi göra inlägg? Och vad vill vi uppnå?

Precis som med tonalitet så är relevansen central. Att skriva det som är intressant inte bara för företaget utan förstå vad som är intressant för de som gillar din sida. Prata om det ni är bra på, på ett sätt som visar er passion och ert engagemang. Det är det som väcker intresse. Enligt en av föreläsarna var det viktigt att vara kortfattad men det var det en del i twitterflödet som hade åsikter om.

Förvånandsvärt många företag tror fortfarande att sociala medier är en ny sorts annonsplats. De megafonpostar utan att ta hänsyn till vilken plattform de befinner sig på eller vilka som faktiskt är mottagare. Det är svårt att få till interaktion generellt och väljer man att bomba sina gillare med färdiga svar kommer det bli ännu svårare. Sociala medier är vardagen för de som gillar ett varumärke. Det är därför viktigt att prata med dem: ställ frågor, låt dina kunder vara med och leda er verksamhet framåt genom att tycka till, och bli en del av affären. Liseberg gav bland annat några fantastiska exempel där de använt Facebook för att på riktigt få veta vad vi som besökare vill uppnå med nöjesparken. Och de förklarade att det viktigaste de gjort var att anställa en VD som var född på sjuttiotalet :). Det handlar om att hela organisationen måste förstå sociala medier – ända upp i toppen. Eller som Jarno Vanhatapio på Nelly.com uttryckte det ”Vi jobbar för att HELA företaget ska tänka sociala media. Från lager till ledning.”

En annan sak som är viktig att komma ihåg är att hela tiden mäta och göra uppföljningar, så att man kan koncentrera sig och lägga kraft på det som ger reaktioner o trafik. Och att sedan våga skippa de inlägg som inte får någon interaktion eller något intresse från läsarna. Eftersom sociala medier är dynamiska så måste också strategin vara det. Revidera den när det behövs.

Joakim Jardenberg avslutade sedan dagen med att fundera över vad som kommer efter Facebook. Och hans svar var – Facebook. Men inte som vi känner det idag. Och Jocke inspirerar så som han alltid gör. Att på ett tryggt och briljant sätt förklara hur vi fungerar som sociala individer. Att vi alltid kommer att söka grupptillhörighet, ha ett behov av att uttrycka oss och fortsätta att kommunicera. Att det är kommunikationen och kraften i den som är det viktiga. Vad vi gör av den. Hur vi utnyttjar tekniken som finns, inte själva tekniken i sig eller på vilken plattform det sker. Så om det nu är på Facebook eller genom ett annat socialt nätverk som kommer sen, det spelar ju egentligen inte någon roll.

Jag var lycklig när jag gick därifrån. Hög på kunskap och inspiration, och väldigt glad att faktiskt få vara med och vara en del av den utveckling som sker. Och jag ser fram emot fler webbdagar, fler intressanta möten, fler paneldebatter, fler diskussioner om vart vi är på väg och fler spekulationer om vad som finns runt hörnet och vad som skulle kunna vara det nästa stora spännande på nätet för oss att frossa i. För den digitala utvecklingen går i rasande fart och allt kommer att förändras, det är ett som är säkert.

 

Ps. Jag har min grund i printreklam, gillar doften av papper, och älskar typografi i tryck. Men jag känner att det digitala inte är något hot, utan tvärt om tycker jag att det är fascinerande hur det förändrar hela vår marknadsföring och kommunikation. Jag ser snarare en utmaning och en möjlighet i att kunna utnyttja det jag kan för att göra såväl företags Facebooknärvaro som all annan digital marknadsföring lite bättre, lite snyggare och mer effektiv.

(Om du kanske missat det så söker jag jobb ;))

Bambuserkanalen för att se alla talarnas dragningar hittar du här, Del 1, del 2, del 3, del 4.
De är väl värda att se. Tack Internetworld.  🙂

Och här är ett utdrag av några av tweetsen som skrevs under dagen.

 

Pinterest – inspiration, kreativitet och tatuerade brudar.

 

Jag jobbar på en liten byrå. Så liten att det bara är jag och min chef som sitter i lokalen. Det är rätt annorlunda då jag de senaste åtta åren jobbat på större ställen. Byråer med 40 anställda eller fler, där hela atmosfären vibrerat i idéer och kreativitet.

Utmaningen när man sitter ensam är att hitta inspiration. Du har ingen att fascineras av, och än mindre någon att utbyta idéer och tankar med. Det är rätt tufft då man i min bransch förväntas vara kreativ åtminstone sju av åtta timmar på jobbet.

Så jag har haft som vana att scanna nätet. Har en guldgruva av bloggar och hemsidor som de senaste åren matat mig med vackra bilder, annorlunda typsnitt och kreativa idéer. Men det tar tid att leta bloggar. Och du kan ju inte riktigt välja vad du vill titta på.

Men så i januari fick jag en invite till Pinterest. Ett socialt nätverk. En slags virituell anslagstavla uppbyggd av bilder att fullkomligt frossa loss i. Du kan i stort sett söka på vad som helst och sekunder senare fylls din skärm av exakt det du letar efter (nåja nästan exakt i alla fall). Och det fina är att du kan samla på dessa bilder. Du skapar dina egna anslagstavlor och fyller dem med de bilder du fastnar för. Sedan kan du gå tillbaka och titta på bilderna när du vill. Och förutom att hitta bilder genom sökord, kan du också hitta folk att följa, och deras anslagstavlor de gjort. Du formar ditt eget flöde utifrån dina intressen och fetisher.

Behöver jag säga att jag är fast?

I skrivande stund har jag skapat mig 28 olika anslagstavlor, och pinnat närmare 3000 bilder. Några exempel på kategorier är ”Smarta annonskampanjer”, typografi, grafisk design & illustration, människor med karaktär, och tatuerade tjejer.

Pinterest ger mig all den inspiration jag behöver för att fylla på med energi. Jag hittar idéer till förpackningar, nya sätt att typografera, annorlunda vinklingar vid fotograferingar och fantasifulla affischer. Eller när jag kör fast och behöver rensa tankarna, då är Pinterest perfekt. Då är det bara att logga in och titta runt en stund och lusten kommer tillbaka. Det är helt enkelt en guldgruva för jobbet.

De tatuerade brudarna då? De representerar nog en del av mig som aldrig blev. Ni vet, en sådan där rebellisk tjej som klättrade ut genom sovrumsfönstret nattetid. Som smög iväg för att träffa farliga killar, tjuvröka och bli upphånglad mot en tegelvägg. Jag ville, men jag vågade inte. Jag var ordentlig, på gränsen till tråkig. Gjorde aldrig revolt. Inte ens som tonåring.

Men det kanske inte är för sent. För jag gjorde min första tatuering strax före jul. Och det kommer att bli fler. Inte lika stora och vågade som de jag samlar på. Men ändå. Och jag skiter i att svenskarna är de mest tatuerade folket i världen. För i min värld är det stort, och fortfarande lite rebelliskt.

Så vill du följa mig på Pinterest kan du göra det här. Och vill du bara titta på tatuerade brudar, vilket kan vara riktigt trevligt, så kan du göra det här. Och skulle du sedan av någon anledning bli sugen på att tatuera dig så har jag namnet på en grym tatuerare i Göteborg, och då är det bara att höra av sig.

 

 

Troll, idioter och mobbare

Jag är relativt ny som nätanvändare. Har inte funnits så länge på de sociala plattformarna och håller fortfarande trevandes på att lära mig alla de dolda spelregler som existerar. Men det har blivit en stor del av min vardag och jag älskar det. Alla fantastiska människor man får kontakt med och som man aldrig annars skulle mött. Alla svar på frågor man ställer. Allt sällskap ensamma kvällar, och alla som stöttar en när man behöver det. Livet skulle faktiskt vara bra mycket tråkigare utan, och jag har lite svårt föreställa mig hur mina tre senaste år skulle varit utan er.

Men tyvärr finns det ju en baksida med allt. Och ju längre tid man rör sig i den här världen, ju fler kontakter och konton man lägger till i sitt flöde desto oftare möter man dem. De som är där enbart för att förstöra för andra.

Ni kallar dem troll. Jag skulle vilja dela upp dem i två kategorier. Idioter och mobbare. Idioterna är relativt enkla att upptäcka. Mycket på grund av deras infantila val av ord och ointelligenta påhopp. Råheten i deras uttalanden kan vara gränslöst smaklösa och i många fall riktigt obehagliga. Det bästa är egentligen att blocka dem. Men det är olustigt att det finns människor som inte skyr sig från att skriva sådana elakheter om andra. Och det kan inte ses som annat än ren mobbing.

Värre och mer skrämmande är då de mer raffinerade mobbarna. De som gör sig roliga på andras bekostnad, men har ett sådant förfinat sätt att göra det på att man först inte reagerar. Det finns ett twitterkonto som har satt detta i system. De har en hel drös följare. De är finurliga, och snabba med att plocka upp händelser som de sedan använder för att förlöjliga någon utvald. Och de lyckas. De retweetas ofta och många skrattar åt deras kvickhet. Men följer man dem ett tag så märker man att de har ett par utvalda som de ger sig på. Samma personer om och om igen. Skalar man då bort den satir de så skickligt gömmer sig bakom då börjar det att smaka illa. Då inser man att det handlar om mobbing. Skrattet stelnar och den där obehagliga känslan kommer krypandes.

Men det är aldrig någon som vågar säga ifrån, inte i något av fallen, och detta tycker jag är intressant. Vanligtvis svämmar ju de sociala nätverken över av alla ”gulligullpepp” och kramisar. För om någon mår dåligt är vi snabbt där och skickar en kram eller en hälsning. Men om någon trakasseras av ett troll är det inte många som vågar lägga sig i. Eller kanske snarare väljer att inte lägga sig i. Man läser, och i vissa fall kanske också backtrackar konversationen. Men man säger inget.

Varför vågar vi inte? Vad är det som gör att vi hellre håller tyst. Låtsas att vi inte ser och tänker att det nog blir bäst så, om de löser det själva. Oavsätt hur grova påhopp som sägs. För tänk om… Tänk om trollet skulle vända sig mot oss. Nä, det blir jobbigt. Lika bra att låta bli. Att inte störa.

Och när vi handlar så, är vi ju inte bättre än de som vänder ryggen till på skolgården. Som ser, men blundar för att det är bekvämast. Och vågar vi inte stå upp för våra vänner, hur ska vi då kunna lära våra barn att stå upp för sina kompisar. Vi är ju deras förebilder. Vad är det för ett samhälle vi skapar om vi som vuxna inte vågar reagera och lägga oss i när någon blir felbehandlad.

Jag följde en sådana konversation häromkvällen. Någon sa ifrån. Tröttnade. Ville inte mer och bad dem att sluta. Någon annan lade sig i. Tyckte inte det var så farligt. Att man får acceptera att om man syns så får man lära sig att ta skit. Och det var ju bara satir, så sluta vara så känslig. Men när går satir över till förföljande och mobbande? Vem bestämmer det? Satirikern eller den som utsätts?

För visst fan gör det ont. Oavsett vem det är som utsätts, så är vi människor. Varför ska det spela roll om vi är ”kända” eller ”okända”. Man eller kvinna? Du vet inte vilken historia den som drabbas bär på, eller vilka upplevelser den har varit med om tidigare i livet. Och skulle det hända dig, hur hade du känt då? Hade du velat att någon sa ifrån och stod upp på din sida. Eller hade du hellre sett att de tittade bort?

Vi bör skämmas om vi inte reagerar. Om vi vänder bort blicken och scrollar förbi det obehagliga. För ska man hårdra det, så är vi faktiskt inte bättre än Trollen om vi bara låter dom fortsätta utan att agera för en förändring.

 

 

 

Att dela eller att inte dela

För ett par dagar sedan blev en vän till mig avföljd av några på twitter. Det händer hela tiden och är egentligen inget konstigt. Men just den här gången så var de som avföljde väldigt hårda i sin kritik och onödigt öppna med varför de valde att avfölja. På frågan om ‘varför’ tror jag ett av argumenten de nämnde var ”ointressanta inlägg”.

Man väljer själv sitt flöde och vad man vill använda de sociala plattformarna till. Man får lov att följa och avfölja vem man vill. Men jag förstår inte vitsen med att kritisera någon öppet, med hårda ord, och framför allt inte på det sätt som det här skedde på. Så vitt jag förstod fanns där heller inga andra bakomliggande orsaker till det synkroniserade avföljandet vilket gjorde hela outandet än mer bisarrt. Resultatet blev att de blev bortplockade av min vän på Fb. Flöde som flöde, liksom.

Idag läste jag ett intressant blogginlägg skrivet av min vän. Inlägget var så bra att jag valde att dela det och lägga upp det i min timeline. Mycket för att mina kontakter och vänner också skulle få chans att läsa. Nu visade det sig att en av de första att kommentera och dessutom utnyttja den information som förmedlades i inlägget, var en av de bortplockade som varit så hård i sin kritik mot min vän. Det kändes inte helt bra, och jag ångrade faktiskt att jag delat det.

Ska man dela inlägg helt obehindrat? Är det ok att länka till eller från en blogg som ligger öppen på nätet? Jag vet att många förespråkar ”sharing is caring” och jag tycker tanken är fin. Men är det egentligen så självklart?

Jag vet inte om jag hade tyckt att det var ok om någon som gjort mig ledsen ena dagen genom att tycka att det jag skriver och vill förmedla är ointressesant, dagen därpå sedan använde sig av min kunskap för att utveckla sig inom ett ämne jag är bra på.

Men det kanske bara är jag.