Etikettarkiv: Näthat

När det hatas på en företagssida

Postat av
6

Fail

 

Tittade som så många andra på Uppdrag Granskning idag, och deras program om näthat. Jag är fortfarande chockad över hur vissa människor kan skriva så vidriga kommentarer om och till andra. Och skäms över mänskligheten. Men det inlägget skrev jag igår. Idag funderar jag snarare på vilka skyldigheter företag har när dessa kommentarer och hot hamnar i trådar i deras sociala kanaler.

Det jag fascineras och upprörs över är H&Ms reaktion, eller snarare icke reaktion, på den tråd som skapades på deras Facebooksida efter att 21-åriga Julia ifrågasatt varför de sålde ett av företagets produkter.

En tråd med flera tusen kommentarer. Hatiska, kränkande och direkt hotfulla mot Julia. Varför gör man inget? Varför går man inte in som företag och tar bort inlägget? Eller raderar alla inlägg med hotfull ton med en gång. Hur kommer det sig att man som företag i H&Ms storlek, låter en tråd med den här sortens hatiskt innehåll, som dessutom riktas mot en människa, växa sig stor på företagets sida.

Är man inte rädd om sitt varumärke? Känner man inte med den person som drabbas? Eller hur tänker man? Jag undrar om de hade agerat på samma sätt om det varit irl?

Är det så att man resonerar att det inte är lika farligt om det är på nätet hoten och kränkningarna sker? Som om nätet inte är på riktigt? Som om hot på nätet bara är tomma luftslott. Som inte skrämmer eller gör ont.

Självklart har man som företag skyldighet att direkt gå in och moderera och agera i en situation som i H&Ms och Julias fall. Alltid, och direkt. Inte bara av etiska skäl, eller för att skydda varumärket. Utan man har dessutom skyldighet att göra det enligt Personuppgiftslagen. Det får inte publiceras kränkande personuppgifter om andra på företags bloggar eller Facebooksidor. Man kan som företag bli skadeståndsskyldig.

Och jag tycker att det både är pinsamt och märkligt att H&M lät inlägget och kommentarerna ligga kvar på Facebooksidan i över en månad. Och först idag när Uppdrag Granskning tar upp fallet i sitt program, lägger upp en ursäkt. Självklart genererar ursäkten, som enbart kommer som en reaktion på programmet, en mängd kritiska kommentarer och frågor till H&M. Något som hade kunnat undvikas om H&M hade agerat korrekt redan i första stund.

Uppdrag Granskning ifrågasatte H&Ms agerande i sin granskning. Svaret som gavs kändes varken genuint eller äkta, utan snarare som en blek bortförklaring. Och återigen tycker jag att H&M hanterar hela situationen på fel sätt. Låter den tjej som är ansvarig för deras sociala medier möta reportern.

Fallet som uppkommit är så mycket större än så. Det borde varit någon från ledningen som mött journalisten och förklarat varför de valde att handla på de sätt de gjorde. För hamnar man som företag i blåsväder av den här kalibern, bör man direkt lyfta fråga högre upp. Låta ledningen besluta om hur man ska agera och bemöta situationen. För det är så mycket mer än bara situationen i sig. Det handlar om etik, moral och om företagspolicy. Och i H&Ms fall om hur man faktiskt, ser på, och behandlar andra människor.

 

Inlägg #15 #Blogg100

Jag hoppas att någon knullar sönder dig med ett baseballträ

Postat av
12

Det har cirkulerat en video på Facebook och Twitter idag. En video där 12 kvinnor läser utdrag ur mail, kommentarer och brev de har mottagit på nätet. Kommentarer som är så fulla av hat och avsky att det är svårt att ta in att någon annan faktiskt kan skriva så här till, och om, en annan människa.

Kvinnornas brott? Att de vågat ta plats, synas och höras i samhällsdebatten.

Orden är hårda, hotande, och vittnar om en kategori människor vars raseri, ilska och människosyn inte har några spärrar. Logiken hos dessa människor är skrämmande. Att de kan anse sig ha rätt att kränka, nedvärdera och hota en annan människa på det här sättet.

Jag ser filmen och skäms. Skäms över dessa personer som skrivit det här. Och samtidigt blir jag rädd. För jag är övertygad om att dessa män till vardags är pappor, bröder, äkta män och söner. Att de har döttrar, systrar, fruar och mammor. Och jag kan inte låta bli att undra varför de hatar så. Vad som hänt i deras liv som gör att de kan hata så.

Vad är det som utspelar sig i dessa människors huvuden. Hur ser deras vardag ut. Och vad är det som gör att de går ifrån tanke till handling och faktiskt sätter sig ner och skriver något sådant här avskyvärt till en annan person. För att förnedra, skrämma och hota denna.

Vad är det de uppnår? Vad i den här handlingen gör att de känner sig mäktiga, och maktfulla?

Jag minns att jag, när jag var väldigt ung, hörde ett dokumentärprogram på radio där de berättade om mobbning på arbetsplatser. Det tog upp en situation där en, i det här fallet, kvinnlig chef hade fått ett vadderat kuvert med avföring adresserat till sig.

Jag minns hur journalisten ville att vi skulle föreställa oss hur en anställd tar med sig ett kuvert in på toaletten, drar ner sina byxor, hukar sig ner, håller det adresserade kuvertet under rumpan, krystar och bajsar i det. För att sedan försegla det, och leverera det till sin mottagare.

Journalisten undrade vad som kan driva någon till att göra det här. Och hur den människan i den situationen känner tillfredsställelse. När denne i själva verket under denna akt inte kan agera så mycket lägre som människa.

Ett vadderat kuvert är ganska harmlöst jämfört med de hot och kränkningar de här kvinnorna fått mottaga. Men handlingen är lika låg. Lika skrämmande. Och lika ofattbar.

Videon är 6 minuter lång. Se den.

 

Inlägg #14 #Blogg100