Och det är inte så det ska vara

Rain

Jag misslyckades. Det gör ont. Och det grämer mig. Ville så gärna klarat det. Men tiden, orken och viljan räckte inte till. Något blev hela tiden lidande. Eller någon. Och det är inte så det ska vara.

Något, var ofta inläggen på bloggen. Inte alls skrivna så som jag vill att de ska skrivas. Inte med den passion, glädje och berättarlust som varje inlägg bör vittna om. Mystiken uteblev. Funderingarna fastade i tanken. Orden flöt inte. Och det är inte så det ska vara.

Någon som tappades bort på vägen var jag. Slutkörd och vilsen av val och prestationskrav. Bestulen på sömn. Varje kväll. Kämpandes mot tiden, och den mot mig. För att hinna skriva. För att nummerordningen skulle stämma. Dagarna bli rätt. Andandes i dubbeltempo. Och det är inte så det ska vara.

Och nu. Ett missat datum. Och allt det där som satt och skavde. Allt det där som pressade. Borta. Ett hålrum i tiden att fylla med annat. Det borde vara skönt. Men i stället tomhet och saknad. Känslan av misslyckande. Av att inte klara av hundra inlägg på hundra dagar. Det blev bara 47st. Jag räckte inte ens halvvägs. Jag klarade det inte. Det gör mig ledsen. Det ekar inom mig. Och det är inte så det ska vara.

 

Inlägg X #blogg100

Ännu ett samtal

Hur mår du?

Är ledsen. Varför vet jag inte. Jag bara är.
Och trött.

Jag har märkt det på dig. Känt det på något sätt.
Gå och sov vännen.

Måste blogga först.
Har du skrivit ditt inlägg idag?

Funderar på att hoppa av.

Jag med. Varför du?

Bara så.

Har du tappat sugen?
Eller har du för mycket annat att göra?

Vet inte. Bara less.

Åh. Kan jag göra något?

Nä, men det blir nog bra i slutändan.
Blogga du. Jag får se om jag får ihop något.

Det blir nog mitt sista inlägg.

Ditt sista?
Oki…

Ja…det blir nog så.
De är inte intressanta längre. Har tappat den lilla magin jag önskade fanns där. Jag vill inte urvattna bloggen med platta, framkrystade inlägg bara för att jag måste.
Jag vill skriva för att jag tycker att det är roligt. För att jag vill berätta en historia. Inte för att klockan larmar 21.00 och jag vet att jag måste börja skriva för annars hinner jag inte innan midnatt. Ska jag jobba då också hamnar jag i en intressekonflikt. Något blir lidande…
…jag vill inte det.

Synd. För dina blogginlägg är små pärlor.
Även de korta, de små. Men du gör som du vill.

Åh…nu blir jag tårögd. Det är ju när du säger så som det är så svårt att släppa.

Men du ska inte pressa fram saker. Hoppa av.
Men jag tycker det är synd. Väldigt synd.

Jag får se hur jag gör. Jag kanske använder vårt samtal igen.
Som ett inlägg. Om jag får?

Det får du. Men du sliter för mycket med bloggandet. Om du inte tycker det är kul så ska du inte göra det.

Men jag vill tycka att det är kul. Det är bara svårt ibland.
Som idag.

 

Inlägg #36 #Blogg100

När orden spelar roll

Paint

Content creation. Konsten att skapa uppmärksamhet. Att lyckas berätta en historia eller leverera ett innehåll med så hög relevans att du fångar dina läsare. Lyckas tränga förbi och ut ur bruset av information vi möts av dagligen.

Och vi möts av många budskap. Den mängd information och kommersiella meddelanden som når oss varje dag ligger någonstans mellan 250-5000 st, och vi ger dem ca 0,1-0,3 sekunders uppmärksamhet innan vi väljer att rata dem eller omfamna informationen.

Det är ett tufft klimat för våra företag att nå oss konsumenter. Och i och med den sociala digitala förändring som skett de senaste åren har vi dessutom blivit mer kräsna och selektiva i vad vi verkligen vill se och höra.

Relevans och nyhetsvärde spelar en avgörande roll om du som företag ska lyckas fånga intresset hos oss konsumenter. Men också humor och glädje vägs in. Och hur du berättar din historia. Storytelling har blivit en väsentlig del i dagens marknadsföring. Framförallt marknadsföringen på nätet, där det handlar om att skapa relationer och engagerar kunderna i första hand. Och att sälja i andra hand.

Men ska man lyckas med sin storytelling krävs ett par saker. Först krävs att man känner sina kunder väl och vet precis vad det är de vill höra. Och sedan att man kan berätta sin historia på ett sätt som fångar dem. Varje ord och varje stavelse blir viktig.

Självklart hjälper det till om man har talang för att kunna skriva bra. Men det är ingenting som är ouppnåeligt för den som inte är van. Har man bara passion och modet att våga har man kommit en bra bit på väg. Och sen, precis som alla konstnärer, måste man öva för att få orden att flyta. Öva sig i att hitta sin egen berättarteknik.

Att blogga kan bli ett sätt. Och att tvinga sig själv att skriva något varje dag, även de dagar då inspirationen lyser med sin frånvaro. För varje ord som sätts i en mening, för varje mening som sätts i ett sammanhang, och för varje blogginlägg som skapas blir man lite bättre.

Låt bloggen blir din canvas och orden dina penslar. Vad du sen väljer att måla är upp till dig.

 

Inlägg #30 #Blogg100

Hur gör du med Blogg100?

Hur gör du med Blogg100?

Jag klarar det inte. Vill så gärna. Men varje gång jag ska skriva ett inlägg är det så svårt. Och jag förstår inte varför det ska vara det.

För att du gör det svårt Sarah.
För att du inte tillåter dig ha kul med bloggen.

Men hur kommer jag dit?

För att du tänker mer på att folk läser än att du skriver för att det är kul. För att du oroar dig för vad andra ska tycka om det du skriver istället för att skriva om det du tycker.
För att du jämför dig med mig och med andra. Jämför dig med dig själv.

Jag trodde på allvar att det skulle släppa. Efter 10–12 inlägg sådär. Det gjorde det inte. Det blev bara svårare. Och kanske är det så. Jag började bry mig om siffrorna. På att se att folk faktiskt läste det jag skrev. Var rädd att jag skulle svika dem med mina kanske mer banala inlägg.

Exakt. Men du. Varför startade vi bloggen?

För jag ville så gärna se mig själv som bloggare. För att jag gillar att skriva. För jag hade så många inlägg i huvudet men ingenstans att göra av dem.

Ingenstans finns där ”för att jag ville att folk skulle tycka om mig, för att jag skulle verka smartare än jag är.”

Är det så? Är det det jag vill? Nä. Eller, jag vet inte. Jag läste era bloggar. Läste det ni skrev. Klokheter och tankar, och kände att jag också skulle vilja vara där. Testa om jag kunde. Gillade tanken. Men prestationsångesten kom i vägen. Gav mig skrivkramp. Jag är inte där. Är inte som ni. Det är tungt att inse det.

Ok. Hoppa av #blogg100 då. Men innan du gör det, titta på vad det är folk skriver om. Så kan du väl ändå inse att dina banaliteter många gånger är grymt mycket bättre än de? Vi gör alla misstag. Vi skriver saker snabbt. Men vi skriver. Till skillnad mot en mängd andra.

Du är så snäll. Och jag tar din tid och dina ord. Men jag hoppar inte av. Inte ännu. Jag kämpar ett tag till. Och du… Tack för att du finns.

Inlägg #19 #Blogg100

Att hoppa i galen tunna

keep-calm-and-write-a-blog-11Ibland hoppar man på projekt eller utmaningar där man vet att oddsen att man ska klara av att genomföra dem är usla, men där det finns något som lockar fram tävlingsinstinkten inom en, så att man trots de usla utsikterna går med på att åtminstone försöka.

Igår gjorde jag det. Jag hoppade på #blogg100. En utmaning i att skriva en bloggpost per dag i hundra dagar. Utmaningen är initierad av @bisonblog och startar idag.

Min främsta utmanare och en av anledningarna till att jag hoppar på detta är @deeped. Han har sedan i våras hjälp mig att administrera sanasi.se och jag känner att jag är skyldig både honom och bloggen det här. Att jag sedan har alla odds mot mig – det är en annan femma.

Reglerna är enkla.

Regler-blogg-100Så från och med idag kommer jag att skriva några rader här varje dag. Om hundra dagar är det den 3 maj, förhoppningsvis vår och varmt i luften. Då hoppas jag också att orden flödar lättare och att den skrivkramp jag har idag är som bortblåst.

Men om det är något jag har lärt mig det senaste året är att det är bättre att försöka och misslyckas, än att inte försöka alls. So here goes – bloggpost nummer nr 1 av #100.

Game is on!