Etikettarkiv: Förebilder

Sharing is caring

Postat av
7

Sharing-is-caring

Jag både uppskattar och älskar begreppet ”sharing is caring”. Tycker att hela konceptet med att på frivillig basis dela med sig till andra av den kunskap man har är fantastiskt. I min ibland naiva tillvaro kan jag tycka att detta gör världen lite vackrare. Och mig mycket klokare.

Men allt som ofta känner jag mig också som en igel som parasiterar på andra.

Glupskt läser jag blogginlägg och slukar teorier och tankar som andra skriver och generöst delar med sig av. Koncentrerat tittar jag på streamade förläsningar, och lyssnar på podcasts, om och om igen, tills att jag nästan kan mantra dem i sömnen. I smyg följer jag konversationer och diskussioner i trådar och grupper i sociala nätverk. Allt för att utveckla mig själv och bredda den bas jag står på. Jag låter andras slit och livserfarenheter tillfredsställa min omättliga hunger.

Men jag skäms samtidigt då jag inser att jag väldigt sällan kommer med någon form av gentjänst, eller ”återbetalning” till de som kunskapsberikar mig. Visst händer det att jag skriver inlägg som delas, där andra kan få nytta av det jag i min tur har lärt mig. Men inte alls i jämförelse mot all den lärdom jag fått av de vars bloggar jag följer. Och även om jag ibland lägger en kommentar, delar deras inlägg vidare, eller likear det de skriver, är jag rätt usel på att säga *tack* för att de är så grymma och faktiskt lever efter devisen ”sharing is caring”. För jag vet ju att utan dem, hade jag inte kunnat allt det jag kan idag.

Men mitt löfte till er, mina lärare, blir detta. Att jag på bästa sätt ska förvalta och nyttja den visdom ni delar med er, att jag aldrig ska ta den för given, och att jag i min tur ska föra den vidare till de som vill lyssna och lära av mig. Och att jag ska sträva efter att en dag kunna dela med mig av det jag har lärt mig och förhoppningsvis kunna vara en förebild för någon på samma sätt som ni är för mig.

Så tack
Deeped Niclas Strandh
Joakim Jardenberg
Michael Kazarnowicz
Hans Kullin
Annica Lidne
Fredrik Strömberg
Fredrik Wass
Susanne Nilsson
Johan Ronnestam
Carin Fredlund
Nikke Lindqvist
Peter Rosdahl
Jesper Åström
Jeanette Fors-Andrée
Jerry Silfwer
Search Integration
JMW
Lilla Gumman

… och alla ni andra, vars bloggar jag följer och läser. Tack för att ni delar med er, så att jag kan få ta del av er kunskap och bli lite klokare och bättre på det jag gör. Det uppskattas oerhört. Det vill jag att ni ska veta.

 

Förebilder och idioter

Postat av
Svara

Angel-Devil

Mina barn är fortfarande relativt unga. Fyra och sex år. Och de försöker lära sig hur man ska föra sig när man befinner sig i olika situationer. Alla dessa oskrivna regler och förhållningssätt som man genom åren lär sig förstå hur de fungerar.

Men tills att de lär sig tolka dessa dolda lagar själva, försöker vi uppfostra dem till att vara omtänksamma och generösa individer. Lära dem att behandla andra så som man själv vill bli behandlad, och att handla i situationer med tanke på omgivningens reaktioner och förväntningar.

Vi råder dem även att studera oss som är äldre. För att förstå vad som är rätt och fel. Deras förebilder blir i första hand vi föräldrar, våra vänner och sedan andra vuxna. De ser hur vi beter oss och tar efter. Och det är så det ska vara. Det är ju så man mognar, växer och lär sig hur samhället fungerar.

Men ibland blir det fel. När vuxna inte tänker, eller då de inte handlar så som vuxna bör handla. När de beter sig tvärtemot vad som är brukligt och god sed. Egoistiskt och utan tanke på omgivningen, och att de kanske sårar andra med sitt sätt.

Och barn är inte dumma. De reagerar snabbt på att en situation är orättvis och att det handlats på fel sätt. Ibland betraktar de händelseförloppet i det tysta. Ibland ifrågasätter de den vuxnes agerande efteråt. Väldigt ofta förstår de inte varför det handlats så som det handlats. Varför den vuxne gjorde precis tvärtemot vad de fått lära sig. Och hur någon som är stor kan vara omtänksam och dum.

Så fundera på det tills nästa gång. Ni som tänker på er själva i första hand. Eller blundar när någon behöver hjälp, för att ni inte tycker att det är ert problem. Ni som ofta handlar och beter er som idioter.

För om vi inte föregår med gott exempel. Om vi inte behandlar andra på det sätt vi vill bli behandlade, eller agerar rättvist i alla situationer. Hur ska våra barn då lära sig hur man ska bete sig? Hur ska de i sin tur förstå vad som är rätt och fel? För de måste lära sig det, så de kan växa upp till fantastiska människor och förebilder för nästa generation.

Inlägg #41 #Blogg100

Hur gör du med Blogg100?

Postat av
19

Hur gör du med Blogg100?

Jag klarar det inte. Vill så gärna. Men varje gång jag ska skriva ett inlägg är det så svårt. Och jag förstår inte varför det ska vara det.

För att du gör det svårt Sarah.
För att du inte tillåter dig ha kul med bloggen.

Men hur kommer jag dit?

För att du tänker mer på att folk läser än att du skriver för att det är kul. För att du oroar dig för vad andra ska tycka om det du skriver istället för att skriva om det du tycker.
För att du jämför dig med mig och med andra. Jämför dig med dig själv.

Jag trodde på allvar att det skulle släppa. Efter 10–12 inlägg sådär. Det gjorde det inte. Det blev bara svårare. Och kanske är det så. Jag började bry mig om siffrorna. På att se att folk faktiskt läste det jag skrev. Var rädd att jag skulle svika dem med mina kanske mer banala inlägg.

Exakt. Men du. Varför startade vi bloggen?

För jag ville så gärna se mig själv som bloggare. För att jag gillar att skriva. För jag hade så många inlägg i huvudet men ingenstans att göra av dem.

Ingenstans finns där ”för att jag ville att folk skulle tycka om mig, för att jag skulle verka smartare än jag är.”

Är det så? Är det det jag vill? Nä. Eller, jag vet inte. Jag läste era bloggar. Läste det ni skrev. Klokheter och tankar, och kände att jag också skulle vilja vara där. Testa om jag kunde. Gillade tanken. Men prestationsångesten kom i vägen. Gav mig skrivkramp. Jag är inte där. Är inte som ni. Det är tungt att inse det.

Ok. Hoppa av #blogg100 då. Men innan du gör det, titta på vad det är folk skriver om. Så kan du väl ändå inse att dina banaliteter många gånger är grymt mycket bättre än de? Vi gör alla misstag. Vi skriver saker snabbt. Men vi skriver. Till skillnad mot en mängd andra.

Du är så snäll. Och jag tar din tid och dina ord. Men jag hoppar inte av. Inte ännu. Jag kämpar ett tag till. Och du… Tack för att du finns.

Inlägg #19 #Blogg100

I say cheese and you like me

Postat av
2

Idag hade jag och Deeped vår tredje och avslutande föreläsning med Creative Day. Vi har varit på Börshuset i Malmö, på Brewhouse i Göteborg och idag befann vi oss på Garnisonen i Stockholm. Och vi har pratat digitala trender och sociala medier för säkert över 600 personer sammanlagt.

För mig har det varit en fantastiskt lärorik och utmanande tid. Att jag dessutom fått möjlighet att föreläsa tillsammans med en av mina nära vänner, men också förebilder och influenser, är obetalbart.

Men det är inte helt enkelt att föreläsa ihop med någon. Man ställs inför nya utmaningar. Främst roliga sådana, men också prövningar som man (läs jag) fått lov att brottas med under resans gång. Sömnlösa nätter, otaliga timmar stirrandes in i skärmen, och en del tårar, när ångesten om att inte lyckas leverera på en tillräcklig hög nivå har krupit på en.

Jag har lärt mig saker jag inte visste. En del nya digitala kunskaper, men också om hur jag själv fungerar som person. Om uppladdningar, kontrollbehov och förmågan att försöka bibehålla lugnet, trots ändringar i både slides och manus minuterna innan vi ska upp på scen. Något som för mig har rört upp ett kaos på insidan. Jag som vill planera allt minutiöst och helst vara helt klar ett par dagar före dragning.

Niclas har också fått sin beskärda del av prövningar. Honom har jag tvingat skriva manus. Något han är ovan vid. Och dessutom försökt få honom att lova att hålla sig till det. Vilket han förstås inte har gjort. Och jag har tålamodstestat honom till den milda grad att han nästan gått i taket, innan han resignerat för mina ibland banala önskemål och påstridiga frågor. Och så har han fått lära sig att det är bäst att hålla sig för skratt när jag har vankat av och an, djupt koncentrerad, för att repetera mitt manus tills att jag kunnat det i sömnen.

Men det har gått bra. Vi har kört våra föreläsningar och fått fin respons på Twitter. Tydligen fungerar vi väldigt bra ihop på scen. Kompletterar varandra med våra olikheter och likheter. Niclas pratar meta och jag pratar hands-on. Från det stora och ibland lite komplicerade, till det mer specifika som du faktiskt kan ta med dig hem och direkt applicera i din vardag.

Det har varit väldigt givande. För oss, men också för de som har lyssnat. Framförallt har vi haft oerhört roligt. Och det har synts. Vi har skrattat mycket under den här tiden. Jag vet att jag i alla fall har haft otroligt kul. Och jag vågar nästan skriva under på att Niclas också upplevt det samma.

Det skulle väl i så fall vara det här med den där musikvideon jag prompt skulle ha in i presentationen. För jag lovar er, att får Niclas höra Gagnam style en gång till tror jag att han kommer att strypa mig. Oooop oooop !

Oooop

Inlägg #17 #Blogg100

Tillägg:
Vill dessutom ge en extra guldstjärna till Niclas som, trots hög feber och influensafrossa, stod jämte mig på scenen idag och genomförde föreläsningen. En heroisk insats. *Tack*