Hur mår du?

Är ledsen. Varför vet jag inte. Jag bara är.
Och trött.

Jag har märkt det på dig. Känt det på något sätt.
Gå och sov vännen.

Måste blogga först.
Har du skrivit ditt inlägg idag?

Funderar på att hoppa av.

Jag med. Varför du?

Bara så.

Har du tappat sugen?
Eller har du för mycket annat att göra?

Vet inte. Bara less.

Åh. Kan jag göra något?

Nä, men det blir nog bra i slutändan.
Blogga du. Jag får se om jag får ihop något.

Det blir nog mitt sista inlägg.

Ditt sista?
Oki…

Ja…det blir nog så.
De är inte intressanta längre. Har tappat den lilla magin jag önskade fanns där. Jag vill inte urvattna bloggen med platta, framkrystade inlägg bara för att jag måste.
Jag vill skriva för att jag tycker att det är roligt. För att jag vill berätta en historia. Inte för att klockan larmar 21.00 och jag vet att jag måste börja skriva för annars hinner jag inte innan midnatt. Ska jag jobba då också hamnar jag i en intressekonflikt. Något blir lidande…
…jag vill inte det.

Synd. För dina blogginlägg är små pärlor.
Även de korta, de små. Men du gör som du vill.

Åh…nu blir jag tårögd. Det är ju när du säger så som det är så svårt att släppa.

Men du ska inte pressa fram saker. Hoppa av.
Men jag tycker det är synd. Väldigt synd.

Jag får se hur jag gör. Jag kanske använder vårt samtal igen.
Som ett inlägg. Om jag får?

Det får du. Men du sliter för mycket med bloggandet. Om du inte tycker det är kul så ska du inte göra det.

Men jag vill tycka att det är kul. Det är bara svårt ibland.
Som idag.

Inlägg #36 #Blogg100