Jag trodde inte att det här inlägget skulle komma så snart. Jag visste att det skulle komma, och kanske mer än en gång under dessa hundra dagar. Men att jag skulle behöva att skriva det redan dag 12 hade jag nog inte räknat med. Men nu har jag suttit och stirrat på skärmen i över två timmar och det är bara tomt.

Det finns inget. Ingen inspiration alls. Inga tankar som vill förflytta sig från huvudet, ner på tangentbordet och upp på bloggen. Inga känslor som behöver bearbetas och skrivas ner för att finnas på utsidan istället för att ligga och spränga på insidan. Ingenting.

Tom kanske är bra. Men tom är också skrämmande. Jag får hoppas att tankarna, idéerna och inspirationen kommer tillbaka i morgon igen. För ge upp har jag inte tänkt göra. Inte än i alla fall.

 
Inlägg #12 #Blogg100