På en skolgård någonstans i Sverige, lite vid sidan av, men ändå mitt i myllret av efter-sommarlovet-glada barn, står en sexårig flicka. Hon har precis börjat i nollan. I en helt ny skola. Känner ingen. Allt är nytt. Nya fröknar, nya rutiner, nya klasskompisar. Nya salar att hitta rätt i och nya spelregler att lära sig tolka för att sedan försöka rätta sig efter. Hon är inte blyg. Har aldrig varit. Men allt detta nya känns lite läskigt. Och hon kramade sin mammas hand hårt när hon gick dit i morse.

Detta är starten på en ny etapp i livet. Här ska hon knyta kontakter med nya kompisar. Hitta en bästa vän. Fnittra över killars tokigheter, ha hemligheter och känna sig hemma. Här ska hon gå i 10 år. Det här är det nya nuet. Och det är nu plattformen för hennes självförtroende ska byggas. Det är här hon ska skapa sig en trygghet tillsammans med fröknar och klasskompisar.

Men hennes mamma är utan jobb. Blev varslad precis före sommaren, då arbetsbrist gjorde att hennes arbetsgivare inte hade råd att ha henne kvar. Och därför får flickan inte gå på fritids. För så är det bestämt. Även om flickan inte vill något hellre än att vara precis som de andra barnen och få stanna kvar och leka när skoldagen är slut. Fritids är till för barn som lever i en vardag där båda jobbar. Inte för någon vars mamma just nu är hemma, fast att mamman inte valt det själv. För då måste man gå hem. Trots att man är ny. Trots att det är före och efter skolan som de riktiga vänskapsbanden knyts. När det är lektid, då man får busa och skoja lite som man vill.

Men älskade dotter, du ska veta att dina blanka ögon krossar mitt hjärta när jag hämtar dig, och du vänder dig om och vinkar hejdå till dina klasskompisar, som hand i hand och kiknade av skratt rusar iväg för att leka. Och jag önskar så att situationen var annorlunda. Att du också fick springa iväg och plocka hallon i skogen, få blåmärken på knäna, leta efter grodor och leka jage.

Förlåt min ängel, för att min situation gör att du måste gå hem när skolan är slut. Förlåt min ängel för att jag jobbar i en bransch där jobben inte finns i överflöd. Förlåt min ängel för att jag inte kan få dig att förstå att jag inte väljer att hämta dig efter skolan, när allt du vill är att få stanna kvar och leka med dom som ska bli dina nya vänner. Förlåt min ängel för att jag inte kan ge dig den starten på ditt nya liv som jag önskar. Det är inget jag väljer. Det är andra som bestämt att det ska vara så. Att ni barn ska drabbas för att en vardag plötsligt inte är som en vardag brukar vara. Förlåt min ängel.

Jag älskar dig.

Tillägg Mån 24 augusti.

Hade ett samtal med fröknarna på fritids där jag berättade om mina känslor och farhågor. De är fantastiska, och efter att ha pratat med rektorn gör de nu ett undantag för vår dotter. Hon får stanna tom fikan på em, och en dag i veckan fram till 15.00 då de ska gå till skogen. Hela hon blev som solsken och fågelkvitter när jag berättade det. Och jag blev alldeles tårögd. *Tack skola X för att ni förstår*  <3