Överskott av värme

Det gör ont när de är sjuka. Barnen. När de tittar på en med stora, blanka, ledsna ögon. Bedjandes om att man ska ta bort det onda. Det som värker. Och kunde jag skulle jag byta direkt. Ge dem mitt skratt och ta över deras smärta. Det går ju tyvärr inte.

Men jag kan hålla om dem så de känner att de inte är ensamma. Ge dem tusentals pussar och en sval hand som klappar deras brännande panna. Få dem att känna trygghet. Att det finns någon där som är orolig och bryr sig om. Så nu ska jag gå och krama en febersjuk dotter. En liten kamin i min säng. Full av överskottsvärme.

 

Inlägg #35 #Blogg100

 

Hallucinationer, monster och febertoppar

20130214-200027.jpg

Den är grym, årets influensa. Det kan alla som drabbats av den skriva under på. Grym och hänsynslös. Knockar en fullkomligt.

Dagen idag har sovits bort. Feberrusig har jag glidit in och ut ur medvetandet, samtidigt som feberhallucinationerna jagat mig.

Mardrömmar om blodiga monster som slitit barnens kroppar i bitar. Hur jag försökt fly och rädda dem, men fötterna suttit fastcementerade. Hur monstren väsande och hasande kommit närmare, deras andedräkt flåsande nära mig. Hånskratt som ekat. Skrik på hjälp som inte hörts.

Jag har panikartat och genomsvettig vaknat. Utan att först veta var jag har varit. Men sakta insett att jag legat hemma i min egen säng. Andats ut och låtit tårarna komma.

Jag trodde man slapp feberdrömmar som vuxen. Jag hade fel. Och de är minst lika skrämmande som de var när man var liten. Verklighetstrogna. Gastkramande. Och rädslan för att somna om, för nya mardrömmar, har gjort att man kämpat emot. Men febern har vunnit och man har kastats tillbaka in i mardrömmarna. Om och om igen.

Den är grym årets influensa. Och just nu har den mig i sitt grepp. Jag hoppas att den snart släpper taget.

Inlägg #23 #Blogg100

Det började som en viskning

Plush-Microbes-Flu

Ett dovt mullrande långt bort i horisonten. Och trots att jag anade vart det skulle bana väg ignorerade jag den. Låtsades inte höra.

Viskningen växte sig starkare. Nådde ett irriterande brus. Slog lock för öronen, gjorde så ont att ögonen värkte. Jag vägrade lyssna. Tog två Alvedon. Och för stunden lyckades jag lura den.

Men sen tog den fart. Intensifierad i sin ilska. Tills den likt ett dånande vattenfall rusade genom huvudet med sådan fart och kraft att jag kippade efter andan. Darrig, med frossa och feber hamnade jag i sängen. I fosterställning, under dubbla filtar. Resignerade för det faktum att influensan eventuellt kopplat sitt grepp om mig också. Slocknade och sov i två timmar.

Min plan är att jag ska till jobbet i morgon. Med eller utan Alvedon. Men idag tillåter jag mig att vara sjuk och ynklig. Så längre än så här orkar jag inte skriva. I morgon är en ny dag. Får se vem av oss som är mest envis då – jag eller influensan.

 
Inlägg #21 #Blogg100