Ett dovt mullrande långt bort i horisonten. Och trots att jag anade vart det skulle bana väg ignorerade jag den. Låtsades inte höra.

Viskningen växte sig starkare. Nådde ett irriterande brus. Slog lock för öronen, gjorde så ont att ögonen värkte. Jag vägrade lyssna. Tog två Alvedon. Och för stunden lyckades jag lura den.

Men sen tog den fart. Intensifierad i sin ilska. Tills den likt ett dånande vattenfall rusade genom huvudet med sådan fart och kraft att jag kippade efter andan. Darrig, med frossa och feber hamnade jag i sängen. I fosterställning, under dubbla filtar. Resignerade för det faktum att influensan eventuellt kopplat sitt grepp om mig också. Slocknade och sov i två timmar.

Min plan är att jag ska till jobbet i morgon. Med eller utan Alvedon. Men idag tillåter jag mig att vara sjuk och ynklig. Så längre än så här orkar jag inte skriva. I morgon är en ny dag. Får se vem av oss som är mest envis då – jag eller influensan.

 
Inlägg #21 #Blogg100

•