Kärlek kan komma plötsligt

Har ni varit med om det någon gång. Har ni varit med om att ni går in i en butik eller affär, och ser något som bara talar till er på det där alldeles speciella sättet. Kärlek vid första ögonkastet. Och ni står där och blir alldeles kära i en pryl.

Det hände mig idag. Det händer mig iofs rätt ofta. Men kärlek kan komma i grader av styrka. Idag knockade den mig. Och plötsligt blev jag den där lilla tjuriga femåringen igen som vägrade lämna butiken förrän den där saken/varan låg i en påse jag fick ta med hem.

Jag såg ett par skor. Något udda. Väldigt udda faktiskt. Och många skulle säkert betrakta dem som fula. Faktum är att de har både öron, ögon och ett helt gäng nitar på sig. Men jag kunde bara inte låta bli. Attityden de för med sig. Vetskapen om att inte många skulle våga köpa dem. Och känslan av exklusivitet. Det avgjorde det. Jag var bara tvungen att ha dem.

Så nu får våren gärna komma. Jag och mina nitade hundar vill ut och gå. Och ”trust me” – jag vet att ni tvivlar – men på fötterna är de riktigt coola.

Marc Jacobs

 

Thank you darling Marc for being you, so I dare to be me.

Ett banalt inlägg tycker du

Någonstans ligger det. Det måste det ju göra. För det kan ju bara inte försvinna i tomma intet. Men frågan är bara var? Var det ligger, och när det hände? Jag minns ju att jag hade båda på mig när jag kom hem. Tror jag i alla fall. Men nu är det borta. Och det grämer mig.

Visst, det kanske är banalt. Ett fånigt i-landsproblem, och på det stora hela egentligen ingenting att bli upprörd över. Men det är mitt i-landsproblem, och jag får bli hur upprörd jag vill.

De som känner mig väl, vet hur rädd jag är om mina saker. Hur allt har sin speciella plats. Att jag aldrig lämnar något framme. Utan när saker är färdiganvända alltid lägger tillbaka dem på rätt ställe, så att jag vet precis vad jag har dem tills nästa gång.

Ting som är tio år gamla kan fortfarande se ut som nya. Jag har nästan alla originalförpackningar kvar. Och det är väldigt sällan föremål går sönder eller försvinner. Det händer helt enkelt inte. Mitt kontrollbehov och ordningssinne är alldeles för dominant för det.

Så när jag kom hem idag och såg att jag tappat det ena av mina två örhängen blev jag jätteledsen. Att de var mindre än två veckor gamla gjorde inte saken bättre. Visserligen kan jag köpa nya. Men det är inte samma sak. Glädjen över dem är borta. Den försvann samtidigt som örhänget. Och så är det bara.

Den är också helt enkelt borttappad.

Borttappat

 

Inlägg #38 #Blogg100

 

Tillägg.
Jag fick ett glädjande sms i morse.

20130302-092128.jpg