Har ni varit med om det någon gång. Har ni varit med om att ni går in i en butik eller affär, och ser något som bara talar till er på det där alldeles speciella sättet. Kärlek vid första ögonkastet. Och ni står där och blir alldeles kära i en pryl.
Det hände mig idag. Det händer mig iofs rätt ofta. Men kärlek kan komma i grader av styrka. Idag knockade den mig. Och plötsligt blev jag den där lilla tjuriga femåringen igen som vägrade lämna butiken förrän den där saken/varan låg i en påse jag fick ta med hem.
Jag såg ett par skor. Något udda. Väldigt udda faktiskt. Och många skulle säkert betrakta dem som fula. Faktum är att de har både öron, ögon och ett helt gäng nitar på sig. Men jag kunde bara inte låta bli. Attityden de för med sig. Vetskapen om att inte många skulle våga köpa dem. Och känslan av exklusivitet. Det avgjorde det. Jag var bara tvungen att ha dem.
Så nu får våren gärna komma. Jag och mina nitade hundar vill ut och gå. Och ”trust me” – jag vet att ni tvivlar – men på fötterna är de riktigt coola.
Thank you darling Marc for being you, so I dare to be me.
