När Twitter trollar

Postat av
1

MeanTwitter

Jag älskar Twitter. Har gjort det sedan jag började twittra. Det blir fyra år nu i oktober, och jag har skrivit lite om vad Twitter betyder för mig här.

För det mesta är mitt twitterflöde fyllt av diskussioner, intressanta länkar, vardagsprat och annat mer eller mindre matnyttigt. Ibland flimrar det förbi syrligare tweets. Ibland rasas det i större drev. Och ytterst sällan, men det händer, dyker det upp ett och annat troll. Men på det stora hela en plats att trivas på.

Men så inträffar något som gör att den feed jag är van vid att se, totalt byter skepnad. Och Twitter i stället blir en slags tävling i jakten på retweets. Hela flödet blir syrligt, ironiserande och hånfullt. Där fyndigaste tweet vinner. Oavsett om fyndig = elak. Där majoriteten av twittrare i mitt flöde går att jämföra med de värsta trollen.

Melodifestivalen är ett sådan tillfälle.

Och jag undrar. Tänker ni någonsin på att artisterna faktiskt kan gå tillbaka och läsa allt det som twittras ut om dem, under de minuterna de står på scen. Att de faktiskt kan ta åt sig av de 140 tecken som blixtsnabbt skickas ut i flödet, eftersom man precis då tycker att man kommit på något riktigt ”klyftigt” att skriva.

Jag vet ju hur jag själv gör efter att jag har hållit en föreläsning. Jag går igenom twitterflödet för att läsa folks reaktioner. Vad de tyckte. Om jag lyckats leverera. Vad jag kan förändra för att få det ännu bättre tills nästa gång.

Twitter ger reaktioner i realtid. Eller efteråt, om man väljer att backa flödet och läsa under den #tag som finns. Och twitters yxor är inte nådiga.

Tack-och-lov har jag för det mesta mötts av positiva kommentarer. Men även en del negativt. Och tyvärr är det de som sitter kvar. De negativa omdömena. De fastnar som tapetklister och vägrar släppa taget. Som en kletig smet.

Nu kanske det är naivt av mig att tro att artisterna skulle gå igenom Twitter och #melfest-taggen för att se vad folk tyckte. Den snurrar ju trots allt på i 180 knyck. Flera hundra tweets per sekund. Men tänk om de gör det. Tänk om de faktiskt scrollar tillbaka flödet för att se reaktionerna. Och då får läsa alla hånade kommentarer. Om utseende, falsksång, klädval, pinsamhetsgrad, rörelsemönster, och ännu värre saker som folk häver ur sig.

För det är mycket fult som skrivs. Elakt. Spydigt. Nedvärderande. Ord som, hade de skrivits på någons skolbänk, skulle ses som ren mobbing. Men som nu skrivs utan reflektion att de faktiskt kan slå hårt, och klistra sig fast. Om nu den det skrivs om läser det.

För det är så det är. Jag tror ingen riktigt menar det de skriver. Och jag tror väldigt få skulle säga det rakt ut om de mötte personen i verkligheten. De försöker bara vara roliga, eller få några extra retweets. Det var ju inte så de menade. För…

Det ju så många tweets. Alla skriver ju sådana saker. Det vet man väl, att det är ju bara skämt. Det ska man ju inte ta åt sig av. Vi skriver ju i stundens hetta. Det är ju bara Twitter och Facebook. Och då är det är ju inte på riktigt. Eller hur?!

Känns det igen?
Inlägg #46 #Blogg100

 

Och jag pekar inte ut någon speciell. Jag exkluderar inte mig själv. Den här gången drar jag faktiskt hela feeden över en kam. Och ber oss tänka till en gång extra, inför nästa gång. Så vi slipper tapetklisterorden. För de gör ont.

    3.50 avg. rating (72% score) - 4 votes

    Älska snö

    Postat av
    Svara

    Mer Trysil. Det levererar.

    Trysil i snö

    Har ni kollat in Älska Snö som Skistar har. Att tagga bilder med #alskasno innebär att det blir en del av den platsens berättelse. En kul idé som självklart testades.

    Och idag har det varit skidtävling. Mina fina skidåkare var med såklart:

    knattecupenDet här är inlägg #45 i #blogg100 och snart är jag hemma med mer internet.

     

      4.00 avg. rating (81% score) - 1 vote

      En liten skylt

      Postat av
      Svara

      Man skulle kunna tro att bara för att man är ledig bör man ha hur mycket som helst att blogga om. Så är det inte. Det är snarare tvärt om.

      För när man är på semester blir man bortkopplad från verkligheten. Och än mer så när man befinner sig i ett annat land. Även om landet är ett grannland och språken är snarlika.

      Har man dessutom begränsad till ingen uppkoppling (och jag vet att jag tjatar om det, men det är jobbigt) så har man inte samma möjlighet att scanna av vad som händer i världen. En märklig känsla. På både gott och ont.

      Men så idag hamnade vi på ett litet café. Efter timmar av skidåkning. Trötta, med värkande ben och vindbitna rosiga kinder, stannade vi för att värma oss en stund. Och döm om min lycka när jag såg skylten på dörren. Där, mitt i backen en liten del av en större verklighet.

      Ibland kan en liten skylt göra skillnad.

      20130306-205224.jpg

      Inlägg #43 #Blogg109

        3.00 avg. rating (71% score) - 1 vote

        Ryggläge

        Postat av
        1

        …på riktigt. Det blev ingen skidåkning idag. Inte för mig i alla fall. De andra sju i stugan har varit ute sedan niotiden i morse. Istället för att susa ner för manchesterplogade pister har jag fått gå på värktabletter var 6e timme.

        Ryggen brakade ihop igår efter att jag, på skidor, bogserat min sexåriga dotter uppför en backe. Jag gissar att hon iklädd full skidutrustning väger närmare 28 kg. Så i morse fick jag rulla ur sängen, med en totalförstörd rygg som skriker av varje andetag jag tar. Det fanns inget annat alternativ än att stanna hemma. Trist då solen dessutom beslutade sig för att titta fram, och dagen inifrån ut sett verkar alldeles underbar.

        Men jag är vid gott mod och hoppas på att ryggen är bättre i morgon, så att jag åtminstone kan stå på skidorna under eftermiddagen. Det är en smärre pina att gå inne i en alpinredd furustuga, utan uppkoppling, med ett snölandskap badandes i solsken utanför fönstret.

        Inga böcker och tidningar har jag med mig heller. Visserligen finns det böcker att låna i stugan. Böcker som Hästarnas dal, Pestens tid, och Nationens hjälte. Jag kan inte påstå att någon av titlarna lockar speciellt mycket. Det blir väl till att sätta på någon av barnens filmer för att få tiden att gå. Madagaskar 3 har jag hört ska vara en riktig höjdare.

        Inlägg #42 #Blogg100

          4.00 avg. rating (81% score) - 1 vote

          Förebilder och idioter

          Postat av
          Svara

          Angel-Devil

          Mina barn är fortfarande relativt unga. Fyra och sex år. Och de försöker lära sig hur man ska föra sig när man befinner sig i olika situationer. Alla dessa oskrivna regler och förhållningssätt som man genom åren lär sig förstå hur de fungerar.

          Men tills att de lär sig tolka dessa dolda lagar själva, försöker vi uppfostra dem till att vara omtänksamma och generösa individer. Lära dem att behandla andra så som man själv vill bli behandlad, och att handla i situationer med tanke på omgivningens reaktioner och förväntningar.

          Vi råder dem även att studera oss som är äldre. För att förstå vad som är rätt och fel. Deras förebilder blir i första hand vi föräldrar, våra vänner och sedan andra vuxna. De ser hur vi beter oss och tar efter. Och det är så det ska vara. Det är ju så man mognar, växer och lär sig hur samhället fungerar.

          Men ibland blir det fel. När vuxna inte tänker, eller då de inte handlar så som vuxna bör handla. När de beter sig tvärtemot vad som är brukligt och god sed. Egoistiskt och utan tanke på omgivningen, och att de kanske sårar andra med sitt sätt.

          Och barn är inte dumma. De reagerar snabbt på att en situation är orättvis och att det handlats på fel sätt. Ibland betraktar de händelseförloppet i det tysta. Ibland ifrågasätter de den vuxnes agerande efteråt. Väldigt ofta förstår de inte varför det handlats så som det handlats. Varför den vuxne gjorde precis tvärtemot vad de fått lära sig. Och hur någon som är stor kan vara omtänksam och dum.

          Så fundera på det tills nästa gång. Ni som tänker på er själva i första hand. Eller blundar när någon behöver hjälp, för att ni inte tycker att det är ert problem. Ni som ofta handlar och beter er som idioter.

          För om vi inte föregår med gott exempel. Om vi inte behandlar andra på det sätt vi vill bli behandlade, eller agerar rättvist i alla situationer. Hur ska våra barn då lära sig hur man ska bete sig? Hur ska de i sin tur förstå vad som är rätt och fel? För de måste lära sig det, så de kan växa upp till fantastiska människor och förebilder för nästa generation.

          Inlägg #41 #Blogg100

            4.00 avg. rating (81% score) - 1 vote

            En annorlunda vecka

            Postat av
            Svara

            20130303-211504.jpg

            Det här är min utsikt den närmsta veckan. Ett vintervitt sagolandskap med frostvita träd och knarr under skorna. En vecka med skidåkning, frisk luft och överdosering av syre.

            En vecka att bara få vara, utan krav och måsten. Utomhus med solen bländandes och vinden piskandes i ansiktet när man susar nerför backarna. Det ska bli fantastiskt och helt underbart.

            Men det kommer samtidigt att bli en annorlunda vecka. Jag kommer knappt ha tillgång till uppkoppling. Dvs nästan inget twittrande, facebookande eller surfande.

            Känslan är jobbig. Det är ju trots allt en så naturlig och integrerad del i min vardag. Bra tycker vissa. En veckas avgiftning. Det kommer att göra dig gott.

            Jag påstår motsatsen. Det kryper redan i kroppen. Alla samtal jag missar som pågår fast att jag inte är där. Alla vänner jag missar att interagera med. Och det stressar. För det är faktiskt så att en del av mitt liv kapas av. Ofrivilligt.

            Att jag sedan tycker det är konstigt att det inte finns tillgång till fri wifi överallt är en annan sak. Jag tycker att det ska vara lika självklart som luften vi andas. Det är nya tider nu. Det är ju trots allt 2013.

            Inlägg #40 #blogg100

              4.00 avg. rating (81% score) - 1 vote