Hur gör du med Blogg100?

Hur gör du med Blogg100?

Jag klarar det inte. Vill så gärna. Men varje gång jag ska skriva ett inlägg är det så svårt. Och jag förstår inte varför det ska vara det.

För att du gör det svårt Sarah.
För att du inte tillåter dig ha kul med bloggen.

Men hur kommer jag dit?

För att du tänker mer på att folk läser än att du skriver för att det är kul. För att du oroar dig för vad andra ska tycka om det du skriver istället för att skriva om det du tycker.
För att du jämför dig med mig och med andra. Jämför dig med dig själv.

Jag trodde på allvar att det skulle släppa. Efter 10–12 inlägg sådär. Det gjorde det inte. Det blev bara svårare. Och kanske är det så. Jag började bry mig om siffrorna. På att se att folk faktiskt läste det jag skrev. Var rädd att jag skulle svika dem med mina kanske mer banala inlägg.

Exakt. Men du. Varför startade vi bloggen?

För jag ville så gärna se mig själv som bloggare. För att jag gillar att skriva. För jag hade så många inlägg i huvudet men ingenstans att göra av dem.

Ingenstans finns där ”för att jag ville att folk skulle tycka om mig, för att jag skulle verka smartare än jag är.”

Är det så? Är det det jag vill? Nä. Eller, jag vet inte. Jag läste era bloggar. Läste det ni skrev. Klokheter och tankar, och kände att jag också skulle vilja vara där. Testa om jag kunde. Gillade tanken. Men prestationsångesten kom i vägen. Gav mig skrivkramp. Jag är inte där. Är inte som ni. Det är tungt att inse det.

Ok. Hoppa av #blogg100 då. Men innan du gör det, titta på vad det är folk skriver om. Så kan du väl ändå inse att dina banaliteter många gånger är grymt mycket bättre än de? Vi gör alla misstag. Vi skriver saker snabbt. Men vi skriver. Till skillnad mot en mängd andra.

Du är så snäll. Och jag tar din tid och dina ord. Men jag hoppar inte av. Inte ännu. Jag kämpar ett tag till. Och du… Tack för att du finns.

Inlägg #19 #Blogg100

5.00 avg. rating (96% score) - 4 votes
  • Du är det på spåret. Hitta din inre motivation, gör det primärt för dig.

  • Jag försöker skriva, men det är så jävla svårt just nu. Det blir bara korta inlägg om så oviktiga saker. Inget smart, inget fyndig och absolut inget som jag utan blogg100 skulle skriva. Men de finns där och jag tänker att det släpper väl ju mer jag skriver om oviktiga saker. För det oviktiga måste ju ta slut och då är det dags att börja skriva om det viktiga istället…

    • Det är det jag någonstans hoppas på. Men har svårt att skriva om det oviktiga och banala. En spärr som bör släppas på. Fortsätter kämpa och se vart det landar.

  • Kattis

    Som Isabella Löwengrip sa till mig på en middag på Gastro Helsingborg för ett år sedan. Jag skiter i svenskan, kommatecken och meningsuppbyggnad. Jag skriver för mig, från hjärtat. Gillar man inte det behöver man inte läsa. Så enkelt och så sant. Det samtalet har etsat sig fast hos mig.

    Du skriver för dig och är där folk som har synpunkter så får dom låta bli att läsa och är där människor som läser, gillar dom tydligen. Vill du sen inte skriva så skriv inte. Alla behöver inte vara bloggare.

    • Tack vännen. Och det är så sant. Samtidigt har ju Isabella L sagt på föreläsningar att hon kände sin målgrupp in i minsta detalj. Skrev olika typer av inlägg olika tider på dagen, eftersom hon visste vilken målgrupp som läste vilken tid på dygnet. Så en fin tanke som hon kanske lever efter nu. Men inte i början som bloggare. 🙂

  • Kolla inte hur många som läser. Skriv bara. Är det två som tycker det är bra så har du gjort 2 personer glada. Gott så.

    • Och det är så sant. Det bör räcka så.

  • Sarah – det är som allt annat här i Jantelagens rike… du tänker för mkt på vad andra ska tro/tycka/säga. Men faktum är att det har slagits sprickor i Jantelagen de senaste åren – det är OK att tro att man är nån!

    Och du ÄR någon!

    Jag brukar tänka under dagen på vad jag vill skriva om (inte vad jag borde skriva om), det poppar upp massa ideer, skriver ner dom, sen händer något i vardagen som är roligt att dela och ibland lyfts en fråga i debatten som jag också har en åsikt om och delar osv…skriv det som DU vill skriva, sen spelar inget annat någon roll!

    Jag tycker detta enkla inlägget du skrev idag är brilliant!

    • Tack snälla. Och ofta är det så. Jag har hundra inlägg i huvudet tills att det är dags att skriva. Då tar det stopp och huvudet är tomt. Gissar att det bara är att bita ihop och fortsätta kämpa. Får se hur länge jag håller.

  • Susanne

    Jag läser och du gör mig glad… Det du skriver ÄR intressant! Let it flow.

    • Tack Susanne. Dina ord gör mig glad.

  • Bara fortsätt. Det släpper. Skriv för att du vill, försök släpp alla andra tankar om vilka som läser eller inte. Vet att det är svårt men det går! Jag har slutat tänka på att jag ”måste” skriva nåt varje dag, istället har jag kommit dit att ”Jaha, nu kan jag ju sätta dit den där Blogg100 taggen igen” 🙂

    • Det låter ju underbart. Hoppas att jag hamnar där tids nog. Än ger jag inte upp. Även om det varit nära ett par gånger.

  • Bra! Och tack, jag behövde läsa det här inlägget för min egen skull. Fan, det är ju inte för ”like”-knappen jag skriver. Egentligen.

    • Joakim. Eller hur….egentligen. 🙂

  • Och jag som tycker att du precis alltid får till helt älskvärda blogginlägg. På riktigt, du är en av mina favoriter i flödet! 
    Sen ska ju inte bloggandet, precis som Kattis skriver, kännas som ett tvång (även om jag är fullt med dig på #blogg100-ångesten; kan inte säga att ett endaste inlägg hittills känns prestationsbefriat….). Jag hoppas förstås att du fortsätter blogga, för jag gillar verkligen att läsa det du skriver och få ta del av dina tankar, stora som små. Men sen om du skriver hundra inlägg på hundra dagar eller hälften så många under dubbelt så lång tid, det om något är en banal sak. Med andra ord om #blogg100 kostar dig skrivglädjen, så tycker jag du ska skita i det. Finns så många andra ‘tävlingar’ att delta i 😉  Kram!

    • Åh Jennie. Blir tårögd. Tack snälla. Jag ska inte ge upp inte än. Lite jävlar anamma finns i mig, trots allt. <3

  • Känner igen mig. Jag hänger kvar med min privata blogg i #Blogg100 för att jag så gärna vill. För att få i gång mitt skrivande och få ner även det där banala, inte för andras skulle utan helt och hållet mitt egna. Och för att jag ska hitta tillbaka till glädjen att skriva om reklam, som jag brinner för på reklam2-bloggen men då måste jag tycka att det är kul att skriva. Så även jag kämpar ett tag till, med inlägg som ibland är helt utflippade och oförstående, men så ska det, och måste det få vara.

    • Och Leif. Ska man vara helt ärlig…så är ju det lite charmen med det hela. Dynamiken, bredden och ickedjupen. Kämpa på, så håller jag tummarna.