{"id":337,"date":"2012-09-18T19:15:38","date_gmt":"2012-09-18T17:15:38","guid":{"rendered":"http:\/\/sanasi.se\/?p=337"},"modified":"2012-09-22T09:35:49","modified_gmt":"2012-09-22T07:35:49","slug":"where-the-magic-happens","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/sanasi.se\/index.php\/where-the-magic-happens\/","title":{"rendered":"Where the magic happens"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Det susade i \u00f6ronen och klumpen i magen v\u00e4grade att f\u00f6rsvinna. Varf\u00f6r hade jag g\u00e5tt med p\u00e5 det h\u00e4r? Varf\u00f6r hade jag svarat ja? F\u00f6r stunden k\u00e4ndes det som den s\u00e4msta id\u00e9n i v\u00e4rlden, och jag ville helst av allt bara f\u00f6rsvinna d\u00e4rifr\u00e5n. G\u00f6ra det som instinkten nu sa \u00e5t mig att g\u00f6ra. Att fly.<\/p>\n

Jag visste att jag var f\u00f6rberedd. Kunde mitt manus n\u00e4stan utantill. Jag hade \u00f6vat mig hes dagarna f\u00f6re. Visste att jag skulle h\u00e5lla mig inom tidsramarna. Att mina slides var bra och lagom informativa. Men \u00e4nd\u00e5. Jag tittade p\u00e5 fusklapparna jag hade i handen. Orden fl\u00f6t ihop, blev grumliga, sv\u00e5ra att l\u00e4sa. Och fj\u00e4rilarna i magen slogs om det tr\u00e5nga utrymmet.<\/p>\n

Jag s\u00e5g mig omkring i rummet. Trots att det var r\u00e4tt m\u00f6rkt d\u00e4r inne, kunde jag snabbt konstatera att d\u00e4r satt n\u00e5gonstans mellan 200\u2013250 personer. Alla med blickarna v\u00e4nda mot scenen, koncentrerade p\u00e5 Niclas<\/a> som med briljans och trov\u00e4rdighet presenterade f\u00f6re mig. En talare vars ord<\/a> landade precis d\u00e4r han ville. I varje \u00e5h\u00f6rares medvetande. Klokheter och insikter. Framtidsprognoser om vart vi nu var p\u00e5 v\u00e4g. Sm\u00e5 gyllene ledtr\u00e5dar och svar. Och jag s\u00e5g hur hans lyssnare nickade i samf\u00f6rst\u00e5nd.<\/p>\n

Ingen lade m\u00e4rke till mig. Ingen kunde gissa att jag satt d\u00e4r i m\u00f6rkret, vimmelkantig och illam\u00e5ende av nervositet, och r\u00e4knade ner minuterna tills det var dags f\u00f6r mig att g\u00e5 upp och h\u00e5lla min session. Och jag fick r\u00e4kna fort. F\u00f6r tiden verkade rusade fram, som om den hade extra br\u00e5ttom just d\u00e5. Och jag skrek inom mig att den skulle stanna. Bara f\u00f6r en sekund. S\u00e5 att jag kunde f\u00e5 andas igen.<\/p>\n

Herregud. Jag hade inte h\u00e5llit f\u00f6redrag sedan gymnasiet. Och nu detta. J\u00e4vulen inom mig h\u00e5nskrattade. Och jag t\u00e4nkte, att ska man l\u00e4mna avtryck \u00e4r det lika bra att g\u00f6ra det storskaligt. Och st\u00f6rre scen \u00e4n den h\u00e4r, var i stunden sv\u00e5r att hitta.<\/p>\n

Jag rycktes ur mina tankar n\u00e4r rummet pl\u00f6tsligt expolderade i appl\u00e5der. Ljudet rullade och studsade mot v\u00e4ggarna. \u00d6kade till ett crescendo. Bekr\u00e4ftelsen fr\u00e5n en n\u00f6jd publik efter en lyckad halvtimme. Niclas s\u00e5g glad ut. Han log.<\/p>\n

Det var dags. Nu eller aldrig. Eller, ja, aldrig existerade inte, det var nu det g\u00e4llde. Och jag bad inom mig att r\u00f6sten skulle h\u00e5lla. Att orden skulle flyta p\u00e5 utan att stocka sig i halsen. Att jag inte skulle g\u00f6ra mig sj\u00e4lv besviken. Att…\u00a0Jag svalde h\u00e5rt.<\/p>\n

P\u00e5 skakiga ben reste jag mig och gick mot scenen. Det var fyra trappsteg upp. Fyra trappsteg mellan m\u00f6rkrets trygghet och str\u00e5lkastarnas sken.<\/p>\n

Fyra. Sm\u00e5. Steg.<\/p>\n

S\u00e5 tog jag ett djupt andetag, blickade ut \u00f6ver rummet, och b\u00f6rjade tala<\/a>.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

(Och vet ni. Det var det roligaste jag har gjort p\u00e5 mycket l\u00e4nge.)<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det susade i \u00f6ronen och klumpen i magen v\u00e4grade att f\u00f6rsvinna. Varf\u00f6r hade jag g\u00e5tt med p\u00e5 det h\u00e4r? Varf\u00f6r hade jag svarat ja? F\u00f6r stunden k\u00e4ndes det som den s\u00e4msta id\u00e9n i v\u00e4rlden, och jag ville helst av allt … L\u00e4s mer →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3],"tags":[81,78,79,75,80,44],"class_list":["post-337","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-livet","tag-foredrag","tag-mod","tag-nervositet","tag-session","tag-talare","tag-webbdagarna"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sanasi.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/337","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sanasi.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/sanasi.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sanasi.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sanasi.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=337"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/sanasi.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/337\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":356,"href":"https:\/\/sanasi.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/337\/revisions\/356"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sanasi.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=337"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/sanasi.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=337"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/sanasi.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=337"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}