Nu har jag varit d\u00e4r. P\u00e5 arbetsf\u00f6rmedlingen. Ett st\u00e4lle jag naivt nog trodde jag aldrig skulle beh\u00f6va bes\u00f6ka. Jag \u00e4r ju en ambiti\u00f6s person. Som har studerat, 5 \u00e5r n\u00e4rmare best\u00e4mt. Ingen spikrak univeritetsutbildning, men \u00e4nd\u00e5. Varit plikttrogen. Lagt ner min sj\u00e4l p\u00e5 de arbetsplatser d\u00e4r jag varit. N\u00e4stan inga sjukdagar. Och nu, mellan jobb, som det s\u00e5 fint heter.<\/p>\n
S\u00e5 i tisdags traskade jag dit. P\u00e5 baksidan av ett fult tegelhus byggt p\u00e5 \u00e5ttiotalet l\u00e5g det. En liten rostig skylt vittnade om att jag kommit r\u00e4tt. Ordet Arbetsf\u00f6rmedling var avskavt p\u00e5 sina st\u00e4llen och skylten s\u00e5g ut att ha h\u00e4ngt d\u00e4r i evigheter. Jag \u00f6ppnade d\u00f6rren och gick in, och det var som att kliva tillbaka 20 \u00e5r i tiden. Nu har jag aldrig varit p\u00e5 arbetsf\u00f6rmedlingen f\u00f6rut, och jag gissar att inte alla kontor ser ut som det h\u00e4r, men h\u00e4r hade tiden verkligen stannat.<\/p>\n
Direkt innanf\u00f6r d\u00f6rren m\u00f6ttes jag av ett litet tr\u00e5ngt, r\u00e4tt s\u00e5 klaustrofobiskt, v\u00e4ntrum. Gulnade tapeter, slitet platsgolv, ett vulg\u00e4rstort broschyrst\u00e4ll i tr\u00e4 p\u00e5 v\u00e4ggen. Det stod en kornbl\u00e5 fuskskinnsoffa p\u00e5 h\u00f6ger sida, obekv\u00e4mt inkn\u00f6dd. Tv\u00e5 mindre kantst\u00f6tta skrivbord med, vad jag sedan fick erfara, var sin PC p\u00e5, och en skrivare som var inkopplad till dessa. Hela rummet andades fult och gammalt.<\/p>\n
L\u00e4ngst in i rummet, avsk\u00e4rmandes b\u00f6rjan av en korridor, stod ytterligare ett skrivbord upphissat till st\u00e5h\u00f6jd. Det fanns en dator p\u00e5 det bordet ocks\u00e5, och ett virrevarr av trassliga sladdar h\u00e4ngde likt ett vattenfall ner mot golvet. Bakom virrevarret stod den tjej jag skulle prata med f\u00f6r att skriva in mig.<\/p>\n
D\u00e4r (?!) mitt i det lilla klaustrofobiska rummet, bland alla andra som v\u00e4ntade. Inget som avsk\u00e4rmar. Ingenting som kan kallas privat sf\u00e4r. Inga v\u00e4xter i v\u00e4gen eller annat som d\u00f6ljer mig fr\u00e5n nyfikna \u00f6gon och \u00f6ron. Utan blottad och naken f\u00e5r man sn\u00e4llt svara p\u00e5 fr\u00e5gor om upps\u00e4gning, varsel, a-kassa, socialstatus, ekonomibehov och annat k\u00e4nsligt. Fy fan.<\/p>\n
Jag kan inte l\u00e5ta bli att undra hur de t\u00e4nker? R\u00e4cker det inte att man redan innan man stiger in genom d\u00f6rren har \u00e5ngest \u00f6ver att beh\u00f6va vara d\u00e4r. Borde inte atmosf\u00e4ren vittna om ljus och framtidshopp? Vara \u00f6ppen och inbjudande? En plats som trots allt k\u00e4nns ok att g\u00e5 till. I st\u00e4llet f\u00f6r att som nu, vara dyster och m\u00f6rk, med luft som g\u00f6r det sv\u00e5rt att andas.<\/p>\n
N\u00e4r f\u00e5r vi se en arbetsf\u00f6rmedling som \u00e4r verklighetsuppdaterad och i framkant? D\u00e4r man h\u00e4mtar sin information fr\u00e5n n\u00e4tverk som LinkedIn, och synkroniserar sina plattformar s\u00e5 allt blir f\u00e4rdigifyllt med ett knapptryck. En arbetsf\u00f6rmedling d\u00e4r de kan ta hand om oss mittilivetmedh\u00f6gskoleutbildningsarbetsl\u00f6sa, som redan har datorvana, ett bra cv, och en gedigen utbildning. Vi som redan innan vi ens klivit innanf\u00f6r d\u00f6rren, fyllt i v\u00e5r profil, registrerat oss p\u00e5 alla rekryteringsfirmor som finns, s\u00f6kt de jobb som ligger ute p\u00e5 marknaden och uppdaterat v\u00e5ra cvn p\u00e5 n\u00e4tet.<\/p>\n
Det \u00e4r dags f\u00f6r arbetsf\u00f6rmedlingen att komma in i matchen och ta klivet in i 2000-talet, med allt vad det vill s\u00e4ga. S\u00e5 att ett bes\u00f6k hos dem inte k\u00e4nns som ytterligare ett nederlag. Utan som det faktisk \u00e4r menat att arbetsf\u00f6rmedlingen ska vara, en hj\u00e4lp, en trygghet, och n\u00e5gon att kunna luta sig mot, n\u00e4r man pl\u00f6tsligt befinner sig mitt i ett gungande hav utan land i sikte.<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
Ps.\u00a0Hur gick det d\u00e5? Jo, det gick bra. Jag \u00e4r inskriven. Ska g\u00e5 p\u00e5 mitt f\u00f6rsta informationsm\u00f6te den 3e juli(?) och fick f\u00e4rdigifyllt hela min profil. Det enda jag faktiskt hade problem med, bortsett fr\u00e5n atmosf\u00e4r-chocken, var att hitta @-tecknet p\u00e5 PCn. Tur d\u00e5, att jag har mitt underbara n\u00e4tverk p\u00e5 twitter att fr\u00e5ga.<\/p>\n
<\/p>\n
Till\u00e4gg. Den h\u00e4r bilden d\u00f6k upp i mitt Facebookfl\u00f6de h\u00e4romdagen.<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Nu har jag varit d\u00e4r. P\u00e5 arbetsf\u00f6rmedlingen. Ett st\u00e4lle jag naivt nog trodde jag aldrig skulle beh\u00f6va bes\u00f6ka. Jag \u00e4r ju en ambiti\u00f6s person. Som har studerat, 5 \u00e5r n\u00e4rmare best\u00e4mt. Ingen spikrak univeritetsutbildning, men \u00e4nd\u00e5. Varit plikttrogen. Lagt ner … L\u00e4s mer ![\"\"](\"http:\/\/sanasi.se\/wp-content\/uploads\/2012\/06\/AF_p\u00e5_fb.png\" "\\"AF_p\u00e5_fb\\"")
<\/a><\/p>\n