Till death do us part…

Ett litet tecken har letat sig in i mitt hjärta, byggt ett bo och beslutat sig för att stanna där. En vacker, böljande, snirklig form, med en början och ett slut, eller är det ett slut och en början?

En symbol som binder samman. Förenar. Ett bevis på att något hör ihop. För det är vad det betyder. I grunden. Avskalat och korrekt. Och enligt wikipedia. Men för mig har det kommit att symbolisera så mycket mer.

Balansen i ett obalanserat tecken. Det lilla som möter det stora, i en perfekt disharmoni. Sluter in och öppnar upp. Och det finns återskapat i oändligt många former. Snirkliga, smala, delikata. Feta, tunga, otympliga. Tillintetsägande, platta, tråkiga. Handskrivna, utkarvade, stämplade. Bräckliga, sköra och näst intill transparenta. Vart och ett med sin charm, och sitt uttryck. Och jag älskar dem alla.

Men de som fångar mitt öga, och som faktiskt kan få mig att bli alldeles tårögd över att de är så vackra i sin utformning, är de versioner som inte ser ut som man kanske förväntar sig. De som bryter normen och skiljer sig från det där förutbestämda som vi redan sett, och som vi tror att vi känner.

De som i formen i stället berör, då det avbildar känslan precis så som vi känner i den stund vi skriver det. Samma innebörd, samma betydelse, samma grundform, men ändå inte.

Och ibland är passionen och kärleken till något så stark att man vill att den ska finnas där för alltid. För mig blev det en tatuering i nacken. Det vackraste &-tecken jag någonsin sett och som jag nu alltid kommer att bära med mig. Euforiskt lycklig över att jag gjorde den. Och jag har ytterligare ett hängade runt halsen. En gåva från någon som känner mig väl. Som hittade precis rätt. Ett & från en gammal tryckpress. Det har hängt runt min hals sedan jag fick det, strax ovanför hjärtat. Precis där det ska vara.

&

 

 

Jag har en board på Pinterest där jag samlat en del. De kan du se om du klickar här. <3

 

 

Pinterest – inspiration, kreativitet och tatuerade brudar.

 

Jag jobbar på en liten byrå. Så liten att det bara är jag och min chef som sitter i lokalen. Det är rätt annorlunda då jag de senaste åtta åren jobbat på större ställen. Byråer med 40 anställda eller fler, där hela atmosfären vibrerat i idéer och kreativitet.

Utmaningen när man sitter ensam är att hitta inspiration. Du har ingen att fascineras av, och än mindre någon att utbyta idéer och tankar med. Det är rätt tufft då man i min bransch förväntas vara kreativ åtminstone sju av åtta timmar på jobbet.

Så jag har haft som vana att scanna nätet. Har en guldgruva av bloggar och hemsidor som de senaste åren matat mig med vackra bilder, annorlunda typsnitt och kreativa idéer. Men det tar tid att leta bloggar. Och du kan ju inte riktigt välja vad du vill titta på.

Men så i januari fick jag en invite till Pinterest. Ett socialt nätverk. En slags virituell anslagstavla uppbyggd av bilder att fullkomligt frossa loss i. Du kan i stort sett söka på vad som helst och sekunder senare fylls din skärm av exakt det du letar efter (nåja nästan exakt i alla fall). Och det fina är att du kan samla på dessa bilder. Du skapar dina egna anslagstavlor och fyller dem med de bilder du fastnar för. Sedan kan du gå tillbaka och titta på bilderna när du vill. Och förutom att hitta bilder genom sökord, kan du också hitta folk att följa, och deras anslagstavlor de gjort. Du formar ditt eget flöde utifrån dina intressen och fetisher.

Behöver jag säga att jag är fast?

I skrivande stund har jag skapat mig 28 olika anslagstavlor, och pinnat närmare 3000 bilder. Några exempel på kategorier är ”Smarta annonskampanjer”, typografi, grafisk design & illustration, människor med karaktär, och tatuerade tjejer.

Pinterest ger mig all den inspiration jag behöver för att fylla på med energi. Jag hittar idéer till förpackningar, nya sätt att typografera, annorlunda vinklingar vid fotograferingar och fantasifulla affischer. Eller när jag kör fast och behöver rensa tankarna, då är Pinterest perfekt. Då är det bara att logga in och titta runt en stund och lusten kommer tillbaka. Det är helt enkelt en guldgruva för jobbet.

De tatuerade brudarna då? De representerar nog en del av mig som aldrig blev. Ni vet, en sådan där rebellisk tjej som klättrade ut genom sovrumsfönstret nattetid. Som smög iväg för att träffa farliga killar, tjuvröka och bli upphånglad mot en tegelvägg. Jag ville, men jag vågade inte. Jag var ordentlig, på gränsen till tråkig. Gjorde aldrig revolt. Inte ens som tonåring.

Men det kanske inte är för sent. För jag gjorde min första tatuering strax före jul. Och det kommer att bli fler. Inte lika stora och vågade som de jag samlar på. Men ändå. Och jag skiter i att svenskarna är de mest tatuerade folket i världen. För i min värld är det stort, och fortfarande lite rebelliskt.

Så vill du följa mig på Pinterest kan du göra det här. Och vill du bara titta på tatuerade brudar, vilket kan vara riktigt trevligt, så kan du göra det här. Och skulle du sedan av någon anledning bli sugen på att tatuera dig så har jag namnet på en grym tatuerare i Göteborg, och då är det bara att höra av sig.