För ett par veckor sedan blev jag pingad av en vän på Instagram. Det gällde budskapet i en bild, och meningen löd ”Det här är kanske något för dig @sa_na_si?” Bilden visade nedräkningen till ett Instameet. En tweetup för folk som förälskat sig i, och använder Instagram. Det skulle ske lördagen den 29 september här i Göteborg. Öppet för vem som helst. Och självklart blev jag nyfiken.

Jag gillar Instagram. Har gjort det sedan appen kom, och använder den dagligen. Mina bilder är blandade. Jag har ingen direkt strategi eller tanke bakom det jag fotar och postar. Många bilder är på mig själv, och de flesta morgnar postar jag en #dagensoutfit. För mig är Instagram små glimtar ur min vardag, som jag visar med bilder. Ett komplement till min Twitter och Facebook. Och det känns som många av de jag följer på Instagram använder tjänsten på samma sätt. Som små fönster till verkligheten.

I dagsläget följer jag 187 konton. Nästan alla är personer jag lärt känna genom Twitter, och flertalet av dem är även mina vänner på Facebook. Bara två av dem jag följer är vänner jag haft länge. De är också de enda två som inte jobbar inom media eller med reklam. De två finns inte heller på Twitter. Det är mina ”outsiders” i ett annars rätt homogent, och till viss del självcentrerat, instagramflöde.

Men så i lördags för en vecka sedan mötte jag upp Deeped som var i stan, då denna helg sammanföll med bokmässan. Och lite nyfikna på vilka andra Göteborgstwittrare vi skulle möta där, traskade vi dit. Men ingen av oss var beredda på vad vi sedan skulle få vara med om.

Vi skulle samlas på Centralstationen. Och redan när vi kom märkte vi att något var annorlunda. Det satt redan ett trettiotal personer på Cafét vi skulle utgå ifrån, och det märkliga var att vi inte kände igen en enda av dem. Inte någon. Men de verkade känna varandra rätt väl. Vi var outsiders.

Majoriteten av Instagramarna var från Göteborg, men ett par av dem hade rest hit från Malmö, och det var även ett gäng som kommit från Norge och Danmark. Till det här instameetet, enbart för att umgås, prata med varandra, och gå en fotorunda ett par timmar i Göteborg.

Och efter ett tag började vi inse. Att de är många. Instagramarna. Att det är en hel community som bildats och vuxit sig stora via en app. Och att de rör sig enbart där. Instagram är deras hem, deras spelplan. Det är där de verkar. Och det är där de lär känna varandra.

Det här är personer som jag antagligen inte stött på i mina vanliga nätverk. De använder inte Instagram så som jag är van vid att se det användas. De behöver inte jobba med reklam, media, webben eller med sociala medier. Utan de har andra jobb, och andra liv, utanför mediebubblan. Få av dem har twitterkonton. Och de som har det följer ingen av oss, vi som tenderar att följa varandra, i den lilla ankdamm jag inser att jag faktiskt befinner mig i.

De är early adopters av ett nätverk. Och de kallar sig Igers, eller Instagramers, och finns över hela världen. I 330 länder närmare bestämt. Organiserade både på nätet och på Facebook. Deras centralhub är en webbsida med länkar till respektive land, och där man kan hitta allt matnyttigt som rör Instagram. Vilka appar man kan använda. Hur du editerar bilder på bästa sätt. Hur du kommunicerar under bilderna. Och vilka Igers som är stora och bra att följa.

Men samtidigt som det är bilderna som binder dem samman, är det inte val av motiv, eller hur bilden ser ut som är det centrala. Bilderna tenderar i vissa fall bara att agera som inkastare, och under dem följer långa konversationer. Om vädret, om dagen, eller om hur man mår för stunden. De använder Instagram som jag använder Twitter. För att umgås, för att knyta kontakter och för att hitta nya vänner.

Bilderna taggas inom communityn. Som #igers, #igersgotheborg, #igersmalmoe, #igersoslo, #igersdenmark. Eller som under träffen, #photowalk, #photowalk_gbg2012 eller #photowalk_scandinavia. Ibland taggas bilderna också med vilka fotoappar man använt. Väldigt sällan berör taggarna motivet. Utan taggarna är där så att man ska kunna hitta varandra i communityn. För att bindas samman.

Det verkar inte heller finnas några regler för hur en bra bild bör se ut. Man får lov att efterberarbeta bilderna hur mycket man vill. Förvränga och förvanska. Gärna genom flera olika typer av appar. Trolla till. Experimentera. Det uppskattas bara. Konstnärlig kreativitet som tas till vara. Att man vågar testa. Och jag gillar det. Det blir så opretantiöst. För det är inte viktiga. Det viktiga för dem är vänskapen och sammanhållningen. Kommunikation och tillhörighet. Och sen bilden.

Och för mig var detta något helt nytt. Något jag är glad över att jag ramlat på. För det ger mig en helt ny dimension i hur jag ser på sociala medier. För det har verkligen blivit mainstream. Och om Instagrammarna vuxit sig stora utan att någon av de jag följer upptäckt det, hur många andra communities finns det som rör sig i andra cirklar som inte upptäckts? För jag kan inte påminna mig om att jag sett en enda tweet, eller en enda bloggpost som berört Instagrammers. Så jag tror att det är dags att kanske öppna ögonen och leta på nya ställen. Prata med de som inte jobbar med samma sak, eller rör sig i samma kretsar. För jag lovar att då kommer vi att upptäcka att det finns öar där ute vi inte har någon aning om. Och visst är det häftigt!

 

Vill du läsa mer ingående om instagram och Instagrammers så läs @deepeds bloggpost där han gör en djupdykning i hur han ser på det.

 

Några bilder från Instameetet, tagna av andra, kan du se här.

Och några av mina bilder jag tog under dagen kommer här.