Pånyttfödd

Sunshine

Det händer alltid varje år runt den här tiden. Och som om det aldrig skett förut verkar varje del av mig reagera som om denna gång var den allra första. Precis som om kroppen och hjärnan förträngt alla minnen för att lyckas överleva vinterns mörka månader.

Och även om det fortfarande är kallt ute. Även om kylan alltjämt håller kvar Sverige i ett järngrepp händer det något. Ljuset kommer tillbaka. Med det, andetagen. Och till en viss del också – livet.

Jag inhalerar solljuset. Låter det skölja över mig och känner hur varenda cell av mig reagerar och vaknar till liv. Får solstrålarna att tina upp mig. Göra mig varm. Och jag inser med ens hur mycket jag saknat det. Hur beroende jag är av ljus. Och hur jag blir lika förvånad varje år. Över att känslan är så stark, och saknaden.

Idag gick jag genom ett Stockholm som badade i solsken. Leendes. Jag njöt av varenda sekund. Det var årets hittills bästa promenad. Och trots att det fortfarande var minusgrader ute så kändes det som den första vårpromenaden. Hela jag bubblade av liv. Idag föddes jag på nytt. Ut ur ljuset.

Ja, jag ser ljuset! Jag ser ljuset!

 

Inlägg #33 #Blogg100