Om Sanasi

En glädjespridande, impulsiv, envis, drömmande, livsnjutande, cykeltokig art director, med ett &-tecken intatuerat i nacken och en överdriven fascination för typsnitt, reklam och sociala medier.

Nattlöpare

Icebugs

Strax efter tjugotiden ikväll snörade jag på mig mina löparskor. Klädde mig i dubbla lager, satte mössan på huvudet och tände pannlampan.

Mörkret hade lagt sig och himlen var täckt av stjärnor. Luften var så där vintrig och krispig som den bara är den här tiden på året, och asfalten glittrade som om någon strösslat den med diamanter.

Jag älskar att springa kvällstid. Älskar tystnaden. De tomma gatorna. Mörkret som förändrar den värld man är van vid att se. Gör den mystisk och trolsk. Träd och husfasader kastar sina skuggor i svarta mönster på den väg man springer. Och ljuskäglan av pannlampan dansar i takt med varje löpsteg.

Jag är sällan rädd trots den sena timmen. Utan njuter av ensamheten. Stunden jag får tillsammans med mina tankar. Den är som bomull för själen.

Och nätterna när jag varit ute och sprungit samma kväll. De nätterna sover jag extra djupt. Som om hjärnspökena för stunden fått ro och stillar sig. Som om de också sover.

Jag älskar verkligen mina löpturer.

 

Inlägg #37 #Blogg100

 

Ännu ett samtal

Hur mår du?

Är ledsen. Varför vet jag inte. Jag bara är.
Och trött.

Jag har märkt det på dig. Känt det på något sätt.
Gå och sov vännen.

Måste blogga först.
Har du skrivit ditt inlägg idag?

Funderar på att hoppa av.

Jag med. Varför du?

Bara så.

Har du tappat sugen?
Eller har du för mycket annat att göra?

Vet inte. Bara less.

Åh. Kan jag göra något?

Nä, men det blir nog bra i slutändan.
Blogga du. Jag får se om jag får ihop något.

Det blir nog mitt sista inlägg.

Ditt sista?
Oki…

Ja…det blir nog så.
De är inte intressanta längre. Har tappat den lilla magin jag önskade fanns där. Jag vill inte urvattna bloggen med platta, framkrystade inlägg bara för att jag måste.
Jag vill skriva för att jag tycker att det är roligt. För att jag vill berätta en historia. Inte för att klockan larmar 21.00 och jag vet att jag måste börja skriva för annars hinner jag inte innan midnatt. Ska jag jobba då också hamnar jag i en intressekonflikt. Något blir lidande…
…jag vill inte det.

Synd. För dina blogginlägg är små pärlor.
Även de korta, de små. Men du gör som du vill.

Åh…nu blir jag tårögd. Det är ju när du säger så som det är så svårt att släppa.

Men du ska inte pressa fram saker. Hoppa av.
Men jag tycker det är synd. Väldigt synd.

Jag får se hur jag gör. Jag kanske använder vårt samtal igen.
Som ett inlägg. Om jag får?

Det får du. Men du sliter för mycket med bloggandet. Om du inte tycker det är kul så ska du inte göra det.

Men jag vill tycka att det är kul. Det är bara svårt ibland.
Som idag.

 

Inlägg #36 #Blogg100

Överskott av värme

Det gör ont när de är sjuka. Barnen. När de tittar på en med stora, blanka, ledsna ögon. Bedjandes om att man ska ta bort det onda. Det som värker. Och kunde jag skulle jag byta direkt. Ge dem mitt skratt och ta över deras smärta. Det går ju tyvärr inte.

Men jag kan hålla om dem så de känner att de inte är ensamma. Ge dem tusentals pussar och en sval hand som klappar deras brännande panna. Få dem att känna trygghet. Att det finns någon där som är orolig och bryr sig om. Så nu ska jag gå och krama en febersjuk dotter. En liten kamin i min säng. Full av överskottsvärme.

 

Inlägg #35 #Blogg100

 

I väntan på bättre tider

Det är halt ute. Och isigt. Även om våren är på antågande, och gatorna sakta men säkert börjar torka upp, är det fortfarande lite för kallt och mörkt för att ge sig ut på racern.

Jag saknar cyklandet. Känslan av odödlighet när man susar fram över asfalten. Vinden i håret. Landskapen som flyter samman till ett. Musiken som pulserar i öronen. Syrechocken. Det finns inget bättre.

Det är bara det, att på vinterhalvåret blir det aldrig av. Väder och vind sätter stopp för utomhuscykling. Åtminstone för mig.

Men slutat att cykla har jag inte. Skillnaden är att min racer nuförtiden sitter uppspänd på en dymo i förrådet. Där, bland all bråte, tvingar jag upp mig någon gång i veckan för att trampa. Jag, cykeln, Spotify, och ett ljust rum utan fönster.

Om det är roligt?

Tänk dig ett spinningpass utan instruktör och träningskompisar. Jag klarar max 1h. Sen dör jag uttråkningsdöden. Men jag blir svettig, trött, och kroppen får sig en genomkörare. Och om alternativet är att inte träna alls, så är faktiskt förrådet ett rätt ok alternativ.

Dessutom är jag övertygad om att har man suttit i förrådet och cyklat i ett par månader, kommer känslan av det första utomhuspasset att vara hundra gånger bättre än vad jag någonsin kan föreställa mig.

 

Racer_1 Racer_2 Racer_3 Racer_4 Racer_5 Racer_6

Inlägg #34 #Blogg100

Pånyttfödd

Sunshine

Det händer alltid varje år runt den här tiden. Och som om det aldrig skett förut verkar varje del av mig reagera som om denna gång var den allra första. Precis som om kroppen och hjärnan förträngt alla minnen för att lyckas överleva vinterns mörka månader.

Och även om det fortfarande är kallt ute. Även om kylan alltjämt håller kvar Sverige i ett järngrepp händer det något. Ljuset kommer tillbaka. Med det, andetagen. Och till en viss del också – livet.

Jag inhalerar solljuset. Låter det skölja över mig och känner hur varenda cell av mig reagerar och vaknar till liv. Får solstrålarna att tina upp mig. Göra mig varm. Och jag inser med ens hur mycket jag saknat det. Hur beroende jag är av ljus. Och hur jag blir lika förvånad varje år. Över att känslan är så stark, och saknaden.

Idag gick jag genom ett Stockholm som badade i solsken. Leendes. Jag njöt av varenda sekund. Det var årets hittills bästa promenad. Och trots att det fortfarande var minusgrader ute så kändes det som den första vårpromenaden. Hela jag bubblade av liv. Idag föddes jag på nytt. Ut ur ljuset.

Ja, jag ser ljuset! Jag ser ljuset!

 

Inlägg #33 #Blogg100

En lördag tillsammans med nerdar

Idag har jag tillbringat hela dagen på Hilton Slussen i Stockholm tillsammans med ungefär 160 likasinnade webb- och sociala mediaentusiaster. Sweden Social Media Exchange, eller #ssmx som twittertaggen är, har haft konferens.

160 personer från olika företag, med olika jobb, men med samma intresse. Kommunikation och digitala medier. Vi har pratat strategitänk i krissituationer, om Klout verkligen är något att lyssna till, hur man bör agera vid en startup, och hur man ska tänka vid responsive webbdesign. Dessutom gav Hampus Brynolf oss en riktigt genomgång om hur vi twittrar här i Norden.

Det är alltid lika fantastiskt och energigivande att få diskutera och debattera med folk som delar ens passion. Och dagen har lämnat mig full av tankar, inspiration och funderingar på framtiden.

 

viewer-1 viewer-2 viewer-4 viewer viewer-3

 

Inlägg #32 #Blogg100

När ordspråken förvirrar

Mouse-trap

Jag gillar ordspråk. Inte sådana där väggord man kan se hemma hos folk. Ord som Carpe Diem, Mea Culpa och liknande. Utan riktiga ordspråk. Och jag har en förmåga att slänga ur mig talesätt lite nu och då när jag pratar. Tantvarning – ja absolut. Jag står för det.

Men det finns några ordspråk som snurrar till det i huvudet på mig. Ordspråk som är varandras totala motsatser, och samtidigt används ofta och i sammanhang där de båda funkar. Jag gissar att varje sak har sin plats. Men jag kan ändå inte låta bli att undra. Hur menar man? Eller snarare – vilket av dem är mer korrekt.

Man säger ju
”The early bird gets the worm.”
men
”The second mouse gets the cheese.”

Hur går det ihop? Antingen är det ju en fördel att vara först. Eller så vinner man på att komma som nummer två, när den första redan är halshuggen.

Om jag ska försöka få klarhet i de båda genom dra paralleller till webben, sociala medier och på något sätt applicera dessa ordspråk där de hör hemma. Man kan ju konstatera att de företag som inte direkt hoppade på den sociala medietrenden när den var ny och i sin linda, lyckades undvika att göra de största misstagen och på så sätt klarade sig från att spela ut sig själva. Och genom att lära av andras fadäser kunde skapa vinning och se affären redan tidigt i processen. Ser man det så, är ju det andra ordspråket ganska lätt att förstå.

Vi har sett det i många startups. Startups som varit så tidiga och så innovativa i sina idéer att de legat långt före den digitala utvecklingen. Inte lyckats få någon grogrund, utan helt enkelt kollapsat i stället. Men där sedan liknande företag lyckas skapa affär på samma idéer, men genom att förvalta dem och presenterat dem i precis rätt tid lyckas skapa något riktigt stort. Vi har sett det ske många gånger, och vi kommer att se det igen.

Men om detta förklarar talesätt nummer två. Vad betyder då det första ordspråket? Vilka jämförelser kan vi dra där? Och när använder vi det? För vi har ju precis konstaterat att det lönar sig att inte alltid vara först ut, utan att istället avvakta lite och lära sig av andras misstag.

Eller är det så att om du har rätt idé. Om du är före alla andra. Om du historiskt kan dra paralleller till det vi redan vet och på så sätt förutse utvecklingen och sia om framtiden, Faktiskt kan komma att ta de största marknadsandelarna just på grund av att du är tidig med att presenterar dina idéer och starta upp något du tror på och brinner för. Då är ju det första ordspråket mer korrekt.

Så vilket är det? Är det bäst att vara musen eller fågeln? Jag vet inte. Men om du förstår. Om du har du något bra svar på min tankesnurra, skulle jag bli både glad och uppskatta oerhört om du ville förklara för mig.

 

Vad har jag för favoritordspråk då. Det jag gillar bäst har jag fått av min mamma, som i sin tur fick det av sin mamma, som i sin tur…osv. Ursprunget vet jag inte, men någonstans i mellanöstern skulle jag gissa. Uttrycket är Grytan rullar tills den hittar sitt lock.

Och jag tycker att det är helt briljant.

 

Inlägg #31 #Blogg100